Så dumt!

Mia Törnblom föreläser i personligutveckling. Hennes böcker Självkänsla nu! och Mera självkänsla! har blivit stora försäljningsuccéer. Så dumt! er hennes självbiografi. Her berättar hon om tjejen som vaknar opp efter tio år som drogmisbrukare. Den oskyldiga resan som startar med några bantningstabletter och slutar med en bostadslös heroinmisbrukare. Men framför alt visar Mia Törnblom at förändring är möjligt.

Just nu finns boken på kortidshyllan.

Så dumt!

Plura Jonssons resa genom ensamheten

Första låten jag hörde med Eldkvarn var "Det regn som faller". Det var 1986 och visste inget om The Band eller The Basement Tapes, om Woodstock, norra Ontario eller något annat av det jag hörde men inte förstod i den sången. Men den tog mig Utanför lagen och den tog mig till Himmelska Dagar och till Kungarna från Broadway innan jag tappade bort dem.

I mitten av 90-talet hade Eldkvarn blivit till ett resande rocksällskap på Den långa färden och under tiden hade jag hört "Helpless" och Richard Manuels version av "I shall be released". Med andra ord visste jag nu mycket mer om varför jag en gång gillade Eldkvarn. Det fanns heller inget annat att se så jag försökte se dem när väl de kom till stan. 90-tal blev emellertid 2000-tal och så föll de bort igen.

Nu läser jag Pluras bok Resa genom ensamheten som bygger på hans blogg Svart blogg och en massa minnen som blivit till en lång vindlande text. Visserligen är det inte Bob Dylans Chronicles vi pratar om - den mäter sig ju med det mesta i litteraturhistorien - men det är en fascinerande resa han tar oss med på, den gode Plura.

Rättframt och naket läggs pusslet och fram träder en man som stavar demoner med e och det känns ganska skönt. "Det regn som faller" visar sig för övrigt vara en låt som blev något av ett vägskäl för hans skrivande.

En given bok för alla som gillar Eldkvarn, för alla som vill se vad man kan göra av en blogg men också för de som vill läsa en bok om en skapande man, som vant sig vid att aldrig få packa upp kofferten utan vara ständigt på väg, ständigt på drift, genom landet i en turnébuss. Och det är också högtidsstund för den som gillar att läsa om mat och letar inspiration. Jäklar vad Plura kan skriva om mat!

Plura Jonssons resa genom ensamheten

Hur det är med bibliotek och läsning

Sökte runt på nätet när jag snubblade över Doris Lessings Nobelföreläsning från förra året. Den hon själv inte kunde närvara för att läsa upp. Jag minns att jag läste den i Dagens Nyheter när den var aktuell. Ett utdrag, inte hela. Men nu fanns den där i sin helhet på skärmen och jag började skumma och var snart tillräckligt fångad för att vilja få den på papper så jag verkligen skulle kunna läsa den.

”Om att inte få Nobelpriset” kallade hon sin text. Om att hungra efter bildning. Om att aktivt välja bort den. Hungra efter böcker och bibliotek. Eller inte. Hon rör sig och gör kopplingar mellan den totala fattigdomen hon mötte i Afrika och en annan sorts fattigdom, den man möter i de delar av världen där det mesta en människa kan behöva eller tänkas vilja ha har blivit självklarheter och överflöd.

Vem är fattig och rik, och vad gör oss fattiga eller rika. Vi förstår inte, vad måste vi ha i vår närhet för att kunna? Vad vet vi, vad kan vi, vad vill vi – vad är bildning? ”Om barn inte kan läsa är det för att de inte har läst”, menar hon. Och mer:

Vi är en avtrubbad skara, vi i vår värld – vår hotade värld. Vi är bra på ironi och till och med cynism. Vissa ord och föreställningar använder vi knappt, så utslitna har de blivit. Men vi kanske behöver återupprätta vissa ord som har mist sin kraft.

Vi äger en litteraturskattkammare – en litteraturskatt – som går tillbaka till egyptierna, grekerna, romarna. Hela denna rikedom av litteratur går att upptäcka på nytt och på nytt av alla som har lyckan att träffa på den. En skatt. Tänk om den inte hade funnits. Hur utblottade, hur tomma hade vi inte varit då.

Vi förvaltar ett arv av språk, poesi, berättelser, och det är ett arv som aldrig tar slut. Det finns alltid kvar.

Vi har fått ärva berättelser, sagor efter gamla berättare, av vilka vi känner somliga till namnet, andra inte. Berättarna leder sitt ursprung långt långt tillbaka till en glänta i skogen där ett väldigt bål brinner och de gamla schamanerna dansar och sjunger, för vårt berättelsearv började med eld och magi, med andevärlden. Och det är där det finns bevarat i dag.

Att värna om det arvet, denna litteraturskattkammare, är en av bibliotekens viktigaste uppgifter. Långt ifrån den enda men den är fortfarande central. Vi som arbetar med bibliotek har att värna om litteraturskatten, berätta om den, levandegöra berättelserna och skapa förutsättningar för nya gestaltningar anpassade till dagens medielandskap. För att elden ska röra vid inte bara de redan invigda utan också de unga eller de som ännu inte hört några berättelser tala direkt till dem.

Det kanske var det som jag behövde minnas. Våra bibliotek står inför stora och svåra utmaningar. Institutionaliserade, gratis, icke vinstdrivande. Små möjligheter till sponsring. Läs Doris Lessings text och tänk igen på hur det är med bibliotek och läsning. Vad ska vi med det till? Och hur förvaltas ett kulturarv på bästa sätt?

Hur det är med bibliotek och läsning

Lite hjärngympa

Titta på orden och säg FÄRGEN, inte ordet:

Vit
Orange
Röd
Grön
Gul
Lila
Svart
Rosa
Turkos
Gul
Röd
Orange

Visst var det rätt så svårt? Detta blir en konflikt mellan dina båda hjärnhalvor. Din högra hjärnhalva vill säga färgen men din vänstra hjärnhalva vill säga ordet. I boken Take a look at dig själv av Lena Victorin hittar du fler kluriga test och spännande undersökningar. Du får bl.a. fundera över om snygga människor är snällare och smartare än fula människor, hur fördomsfull är du på en skala, när visade du civilkurage senast? Boken läses fort från pärm till pärm men inbjuder samtidigt till en hel massa funderingar och fungerar bra som diskusssionsmaterial.

Lite hjärngympa

Urban utforskning

Jag håller just nu på att läsa David Morrells bok "Intrång" som handlar om en grupp urbana utforskare som infiltrerar ett gammalt övergivet hotell. Något läskigt kommer att hända därinne, boken har ju vunnit Bram Stoker-priset och Stephen King rekommenderar boken på dess pärm. Så långt har jag dock inte hunnit komma i min läsning. Jag är precis i början där reportern Balanger har träffat gruppen och jag genom hans frågor får veta hur förberedelserna inför en "infiltration" görs och vilken utrustning som krävs.



Kanske är det min inre Indiana Jones som tycker att det är så fascinerande med urban utforskning, på engelska "Urban Exploration" eller UE. Tanken att det finns något okänt under våra fötter även i stadsmiljö eller att hitta något bortglömt och övergivet är kittlande.

Urban exploration (UE), en: tätortsutforskning, avser utforskande av ofta avspärrade delar av byggnader, byggnadskomplex eller underjordiska system. Miljön är ofta i tätort eller stad, och inte landsbygd. (Wikipedia).

Vill du läsa mer om själva fenomenet UE, så kan du läsa:

Access all areas, a user's guide to the art of Urban exploration av Ninjalicious

Urban utforskning

Berättelser från Amerika

Förra året utkom förlaget Modernista med en samlingsvolym av författaren Thorsten Jonsson (1910-1950), med titeln Berättelser från Amerika. Den innehåller alla noveller i den postumt utgivna samlingen Dimman från havet, omslutna av två noveller från en tidigare samling kallad Sidor av Amerika från 1946.

Det är en alldeles utmärkt kombination. Den inledande skissen ”Anteckningar från Manhattan” och den avslutande konversationen om den amerikanska livsstilen och USA som det förlovade landet i ”Samtalsvis” omsluter perfekt de mer fiktiva berättelserna ur Dimman från havet.

Thorsten Jonsson var verksam som journalist och var utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter i New York på 1940-talet. Han var också översättare, bland annat för amerikanska tungviktare som Ernest Hemingway, John Steinbeck och William Faulkner. I de här novellerna är det särskilt lätt att spåra Hemingways ”isbergsteknik” där det centrala i berättelserna står att läsa mellan raderna. Jag är särskilt förtjust i novellen ”Dr Philip, Ted och Patricia”, tidigare totalt obekant för mig men antagligen bland de bästa svenska noveller jag läst – trots eller på grund av den amerikanska stilen, miljön och stämningen.

Thorsten Jonsson är lite bortglömd. Förutom sina översättningar är han kanske mest känd för den tidigare kriminalnovellen ”Fly till vatten och morgon” som brukar finnas med i novellantologier och läsas på litteratur- och skrivarkurser. Förhoppningsvis kan Berättelser från Amerika ge honom en ny publik.

Berättelser från Amerika

Det bor en drake hos oss

Under våren har Björksätra bibliotek tillsammans med Björksätraskolan medverkat i deras Sagoprojekt. I och med detta har det skissats på ett sagorum i anslutning till biblioteket. Scenografen Christina Wannberg håller som bäst på att avsluta uppbyggnaden av Sagodraken. På bilden syns modellen som hon utformat. Så under sommaren kommer Draken (ännu namnlös) att flytta in hos oss. Vi ser fram emot många spännande, skrämmande och sagolika äventyr i vårt drakrum.

Det bor en drake hos oss

Bildreportage

Sandvikens folkbibliotek har värt så heldige å ha Riksutställningers Magiska Manteln i tre veckor. Nå är tiden slut och utställningen är nu på väg till Gävle stadsbibliotek. I förbindelse med att utställningen var här har vi haft ett samarbete med Sandvikens konsthall och bildpedagog Pamela Törn-Skoglund. Skolklasser fikk titta på utställningen och sen vara kreative i konsthallens nya bildverkstad. Vi hadde även besök av glaskonstnären Teymor Zarré som hadde glasmosaikverkstad her en söndag. Här kommer et lite bildreportage...

Bildreportage

Varning för gapflabb!

Komikern David Batra har samlat autentiska lappar från livets olika arenor, från tvättstugan, jobbet, affärn, etc. Detta har blivit årets roligaste bok "Den som inte tar bort luddet ska dö!". Det är en riktig kulturgärning Batra och andra lappsamlare har gjort, för alla dessa lappar säger något om oss som Svenskar och om vårt samhälle.

Du kan läsa boken som en inblick i vår Svenska mentalitet men också bara för att den är hejdlöst rolig. Just när man tror sig har hittat sin favorit bland alla dessa varnande, förnumstiga, pekpinnar och helgalna verbala krumbukter så vänder man blad och hittar en ny favorit.

Vad sägs till exempel om förbudsskylten:

"Förbjudet att kasta saker, ting eller föremål överbord"

Varning för gapflabb!

Bessemerbiblioteket

En kort och något skakig film från Bessemer på vår nya bibliotekshall. Här sitter vi idag och känner oss lite nostalgiska men mycket glada för alla elever som har fått sommarlov.
Finns det ett vackrare ord i vårt Svenska språk än "Sommarlov".
Ja, det skulle väl vara "Bibliotekshall" då, jag tycker det låter lite högtidligt och vackert.
Vad tycker du är det vackraste ordet i Svenskan?

Bessemerbiblioteket

Terminens sista bokleverans

I går fick vi terminens sista stora bokleverans till Bessemerbiblioteket och det var som lilla julafton (igen). Hittade följande titlar att låna hem och läsa under mina läsveckor:

Andreas Roman - Mörkrädd.
Zbigniew Kuklarz - Anteckningar från en liten fiat.
David Levithan och Rachel Cohns - Naomi and Ely's no kiss list

John Ajvide Lindqvist - Människohamn

Jag har tididgare läst Romans "Vigilante", som var en sån där bok som man går och bär med sig i huvudet långt efter att man har slutat läsa den. Ibland kan jag fortfarande fundera på Marcus, som är bokens hämnare, och när det var han egentligen tappade kontakten med verkligheten.

Därför vill jag läsa "Mörkrädd", kanske är det återigen en sån där "fundera på länge"-bok

Zbigniew Kuklarz' bok "Hjälp, jag heter Zbigniew" är ju för underbar! Det är en berättelse att skratta och gråta åt. Igenkänningsfaktorn är stor om man som jag har invandrade föräldrar.

Så jag nappar åt mig hans nya bok.

Ur Rachel Cohn och David Levithans partnerskap i författande har jag läst och tidigare bloggat om "Nick and Norah's infinite playlist". Jag läste ut den i morse och den är jätte, jätte, jättebra!!!

Äntligen en "pojke möter flicka" historia som inte känns fylld av klichéer. Det är så här man önskar att alla kärlekshistorier ska börja och därför plockar jag åt mig "Naomi and Ely's no kiss list" som på baksidestexten låter minst lika bra.

Och till sist - vad kan man väl säga om John Ajvide Lindqvists författarskap mer än att jag vill ha mera! Det är klart jag måste läsa "Människohamn" i sommar och rysa och mysa lite.

Terminens sista bokleverans

Lång och krokig väg hem

Jag orkade ända till slutet av Lång väg hem av Ishmael Beah och det känns bra. Nu vet jag att Ishmael tog sig igenom de hemska upplevelserna från kriget, men vägen hem var lång och långt ifrån rak. Boken rekommenderas varmt. På det fruktansvärda ämnet barnsoldater finns den välgjorda filmen Blood Diamond, som även den utspelar sig under Diamantkriget i Sierra Leone. Filmtips nu när det börjar dra ihop sig till regn.

Lång och krokig väg hem

Cesar och hans hundar

Jag har följt "Mannen som talar med hundar" på TV4+ under ett par år och när hans bok

Cesar och hans hundar : naturliga lösningar på vanliga hundproblem dök upp i handeln köpte jag in den direkt till mitt bibliotek.

Jag har ingen hund men jag tror att Cesars tekniker kan efterlevas även om man inte har hund, hundar och människor är ju båda flockdjur. Jag har lärt mig mycket från hans teorier om att vara en lugn men bestämd ledare som jag säkert kan utöva i både familjen och på jobbet.

Boken handlar också om Cesars Millans liv från uppväxten i Mexico till hur han illegalt tog sig in i USA utan att kunna tala språket. Drömmen han följde till USA var att bli "handler", en som tränar hundar, gärna inom filmen. I Mexico hade han sett tv-serierna och filmerna om Lassie och Rin Tin Tin och hade listat ut att det fanns ett jobb som
hundtränare.

Inom några år hade han via bra kontakter etablerat sig som "Mannen som pratar med hundar" och succéen var ett faktum. Jag rekommenderar varmt denna bok till de som funderar på att skaffa hund, som har hund, som gillar hundar och för dem som är intresserade av både hund- och humanpsykologi.

Cesar och hans hundar

Lyrik

Dennis Lehane. Patient 67.
Har du inte läst den. Läs den nu.

Lyrik

Flickan som gud glömde av Emelie Välitalo

Läser "Flickan som gud glömde" av Emelie Välitalo.

Boken handlar om Emelies svåra år, då hon vid unga år började skära sig själv.
Om hennes sjukdom och den hjälp som ges unga med psykiska problem, ibland liknar den hjälpen mer en stjälp i hennes berättelse.

Emelies berättelse såsom den är skriven i boken är stark och osentimental, dock hade den tjänat på att någon hade korrekturläst den då skrivfelen och avstavningarna blir störande, åtminstone för mig.

"Skuld, skam och rakblad" är samma historia berättad ur hennes mammas, Agnetha Ersson Erikssons, synvinkel. Den ska bli intressant att läsa för att fylla i Emelies berättelse.

Flickan som gud glömde av Emelie Välitalo

Vet inte om jag orkar

Jag har börjat läsa Lång väg hem: en barnsoldats berättelse av Ishmael Beah. Det är en biografi där läsaren får följa Ishmael Beah som tvångsrekryterades som barnsoldat under diamantkriget i Sierra Leone. Jag har börjat läsa, men vet inte om jag orkar hela vägen. Vilket enbart grundar sig i att det är så oerhört jobbiga episoder och upplevelser som Ishmael Beah skildrar. Vi får se om jag orkar.

Vet inte om jag orkar

Böckerna man inte vågar låna.

Här på Bessemerbiblioteket så finns det en kategori av böcker som våra låntagare inte vill låna!

Men eleverna älskar att titta i dem.

Vi ser nämligen att de ligger framplockade och de flyttas hit och dit i biblioteket så vi har koll på att de används .

Kanske är de för pinsamma att låna, man vågar kanske inte helt enkelt gå till personalen och be att få låna dem eller kanske man inte vill ha dem hemma så att föräldrar, familjen eller vänner får reda på att man har lånat dem. Kanske är de mer "titta och slå i" - böcker än låneböcker.

Pinsamma böcker?

Nu har vi bestämt oss för att sätta dessa böcker på en särskild hylla, den ska stå så långt ifrån personalens diskar som möjligt, lite avskilt. Nu ska vi bara bestämma oss för ett namn på hyllan. Våra förslag hittills har varit "Pinsamt-hyllan", "Eros-hyllan" och "Kärlek och sex och sånt".

Kanske vi gör bara en skylt med ett hjärta och en sexa på, snor den idéen från Emma Hamberg.

: D

Det är för övrigt bra att veta att bibliotekspersonalen har sekretess, vi berättar varken för kompisar, föräldrar eller lärare vad eleverna har lånat.

Böckerna man inte vågar låna.

Skrämmande tanter och fantasifulla bilder

Hermans sommar både skrämmer och fascinerar. Det är en bilderbok skriven av den norske författaren Stian Hole. Det som är speciellt med boken är den collageteknik som bilderna är gjorda i. På Svenska Dagbladet kan man se ett urval av dessa bilder. Herman är sju år och ska börja skolan efter sommaren. Detta gör honom rätt så nervös. Boken tar upp både stora och små frågor. Såsom vad som händer när man blir gammal, när man dör och hur det känns när man får fjärilar i magen. Till och med jag blir nästan lite skraj när den rynkiga tanten med vita strån på hakan dyker upp när jag vänder blad. Undra hur bokens målgrupp reagerar?

Skrämmande tanter och fantasifulla bilder

En ny bekantskap

Nu har jag upptäckt en ny författare, en av de där jag vet att jag kommer vilja läsa allt av. Det händer inte särskilt ofta med mig, men det är förstås alltid lika roligt.

Den nya bekantskapen heter Stefan Lindberg. Berättelserna i boken I Gorans ögon rymmer de mest osannolika händelseförlopp, de är fantastiska i alla innebörder av det ordet. Titlarna kan verka torra och lockande på samma gång: Traumland, Att gå in i partiet, Prototypen, Tjänsteman vid mörkrets sambandscentral. Den sista är särskilt gastkramande, omöjlig att lägga ifrån sig. En av de där man läser till slut med svettpärlor nerför pannan. Hängde jag riktigt med i alla svängar? Men så underhållande det var!

Samhällsskildringen är mörk men man märker att författaren har kul som en Östergren när han skriver. Jag vänder varje blad med ett osäkrat leende på läpparna. Det får inte ta slut men gör det fort. Två dagars sträckläsning tillhör verkligen inte mina vanor, när jag inte ger upp då. I Den sista berättelsen har det blivit masspsykos av litteraturen, alla skriver och diskuterar det skrivna ordet och en poesiuppläsning med Göran Sonnevi fyller Globen . Då finner berättarjaget ingen annan utväg än att ta barnen under deras vilda protester när de slits från skrivblocken till kälkbacken för att visa dem ”en värld bortom språket, en värld som helt och hållet är värld.”

Det här är storartad litteratur, Kvalitet med stort K och samtidigt hela tiden underhållande som fan. Stefan Lindberg har tidigare gett ut en novellsamling och en roman. De ser jag fram emot att ta itu med i sommarens inbillade hängmattor.

En ny bekantskap

Post-production

Nu ser jag fram emot Nick & Norahs infinite playlist som kommer som film i höst, just nu befinner den sig i post-production och klipps och finessas till.




Boken med samma namn ska jag läsa under sommaren. Författare är Rachel Cohn och David Levithan och boken kommer ut på svenska med titeln Nick & Norahs oändliga låtlista nu i Juni.

Post-production