"Han är ju typ din brorsa!"

Det största anledningen till att jag gillar Johanna Lindbäcks nya bok Min typ brorsa är för att den utspelar sig i Umeå. Det är alltför sällan som ungdomsböcker utspelar sig norr om Dalälven, tycker jag i alla fall. Det kanske är jag som är partisk och något hemkär, men jag är trött på stockholmsskildringar. Därför är Min typ brorsa en riktig hit! Jag älskar att läsa och känna igen mig; den JOBBIGA mariehemsbacken, det mysiga fiket Station, Umedalen... Boken känns på något sätt mer självklar och okomplicerad än något jag läst på mycket länge.

Förutom min personliga koppling till delar av innehållet är boken verkligen läsvärd. Handlingen däremot, den är långt ifrån okomplicerad. Nina ska börja gymnasiet, komplicerat nog bara det. Hennes mamma har träffat en ny kille på nätet, som kommer från Luleå. De bestämmer sig för att flytta ihop. Så den nya killen och hans två söner flyttar ner till Umeå. Daniel är lika gammal som Nina, de ska till och med gå i samma klass. Den andra sonen, Wille, är ett par år äldre, och toksnygg. Daniel han är mer vanlig. Vanlig och snäll. Men det behöver ju inte betyda att det inte kan hända komplicerade saker, trots att han är typ Ninas brorsa.

"Han är ju typ din brorsa!"

Med anledning av Pridefestivalen

Pauls kompis Kyle är upprörd och förvirrad eftersom han inte vet vad han ska kalla sin sexualitet, Paul försöker komma med tröstande ord:

"Jag vet folk som tycker att man är en riktig ynkrygg om man gillar både killar och tjejer. Jag tycker att de bara snackar skit. Vad är problemet? Om jag gillar killar, varför skulle inte någon annan kunna gilla både tjejer och killar? Vi kan kalla dig för mångsexuell. Eller duosexuell. Eller...
Måste jag verkligen sätta ord på det? avbryter Kyle, kan det inte bara få vara som det är?
Jo visst, säger jag, fastän jag inte är säker på om det funkar ute i stora världen. Där älskar man fåniga beteckningar. Jag önksar att vi fick välja vår egen."

Ibland bara måste man är skriven av David Levithan. Boken är varm och inbjudande, extra härligt är det att homosexualitet för en gångs skull framställs som normen. En ovanlig bok i sin genre. Men en ovanligt bra bok!

Fler böcker att njuta av med anledning av Pridefestivalen 2008:
- Bögslungan av Per Alexandersson
- Spegelsken av Cecilia Hansson
- Frida och Frida av Emma Juslin
- Smulklubbens skamlösa systrar av Mian Lodalen
- Schlagerbög! av Peter Tai Christensen
- Bananflugornas herre av Fredrik Eklund
- Malins mamma gifter sig med Lisa av Annette Lundborg

Med anledning av Pridefestivalen

Bortglömda böcker

Jag tillhör inte den kategorin bibliotekarier som är emotionellt fäst vid gamla böcker. Jag ser inte gallring av sådant som inte lånas som ett ont måste utan som ett ypperligt tillfälle att kunna visa upp det som annars faller i glömska bland trånga och överfulla hyllor. Svenska Dagladet skrev igår om ett nytt engelskt bokförlag, Forgotten titles, som satsar på att elektroniskt ge ut böcker som glömts bort. Vilken intressant affärsidé! För trots att jag gillar nytt och fräscht är jag ingen motståndare till våra litteraturskatter. Att smyga runt i bibliotekets bokmagasin är fascinerande och lukten som kommer emot en när man forcerar magasinsdörren är fantastisk, enligt mig i alla fall. På grund av hur bibliotekets lokaler idag är uppbyggda har vi inte möjlighet att hålla magasinet öppet för allmänheten. Men det skulle vara spännande att se hur ett öppet-hus-i-magasinet-dag skulle utveckla sig här i Sandviken. Hur många bortglömda bokskatter skulle låntagarna hitta?

Bortglömda böcker

Visst är dom tjusiga....

Visst är dom tjusiga...våra deckardrottningar. Jag letade ägentligen efter bloggar som har blivit böcker, då jag kom over den här bilden och artikkelen från Expressen.

Man kan fundera över at dom inte vill bli kallade deckardrottningar ,trots at dom har blivit miljonärer på sine böcker. Och Camilla Läckberg erkänner at hon har fått mer medial uppmärksamhet för at hon är kvinna. Camilla Läckberg har även fått kritik för at hun öppet och ärligt erkänner at hun driver sine böcker som et företag. Jag skulle säga at hun har lyckats.

Visst är dom tjusiga....

Springsteenland

Den nya antologin Springsteenland där ett gäng svenska journalister skriver om sin relation till Bruce Springsteen kunde ha blivit helt hopplös. Det fanns gott om fog för farhågor, men den här gången slipper vi de mesta dumheterna som brukar skrivas av människor som bara vågar gilla hans tidiga 70-talsskägg eller de akustiska plattorna, men inte ge sig hän kraften, energin, extasen i det fulländande rockmaskineriet.

Jag gillar särskilt Ulf Stolts berättelse om ett möte med den trettionånting-krisande Bruce som tillbringade sommaren 1983 med att lira med lokala coverband i Asbury Park 1983. Jag vet inte om den är helt sann, men man vill ju gärna tro det. En annan höjdare kommer från Clara Törnvall som skriver om identifikationen med denna mångmiljardär och argumenterar snyggt för att Terry i Backstreets är en kvinna, inte en manlig kompis vilket är den allmänna tolkningen. Det är också kul att följa Malena Rydells sökande efter Julianne Philips, Springsteens ex-fru.

Springsteenland är en helt okej bok. Som gjord för avslappnad sommarläsning, en text i taget. Den blir ännu bättre om man lyssnar på The River cd 2 under tiden.

Den bästa svenska text som skrivits om Bruce Springsteen finns dock inte med här. Den har Bodil Malmsten skrivit, och är ett brev till Tom Waits och Bruce Springsteen från "Sweet Sixteen". Den finns i en annan antologi kallad Elektriska drömmar från 1982 och går att låna på biblioteket.

Springsteenland

Ett liv via post-it

15-åriga Claire träffar nästan aldrig sin mamma, eftersom hon jämt jobbar. Istället kommunicerar de med varandra genom att skriva meddelanden på post-it lappar och sätta upp på kylskåpsdörren. Lapparna utgörs av allt från korta inköpslistor och förfrågningar om veckopengen till längre personliga meddelanden om hur mycket de saknar varandra.

Jag kunde absolut inte sluta läsa förrän jag nått sista sidan! Handlingen kan kanske tyckas banal till en början, men rätt så snart går det upp för mig som läsare att någonting är på tok med Claires mamma. I samma stund blir de korta noteringarna allt längre för att slutligen bli väldigt tårdrypande.

Ett liv via post-it

Mamma Mu på bio

Surfade rundt lite och stack en tur innom Mamma Mu´s hämsida. Vi kjenner henne jo godt her i Sandviken, det er jo hos oss hun har sin lada. Men jeg blev ganske överraskad når jeg upptäckte at hun skal bli filmstjärna. Hennes första film får biopremiär 19 september over hele landet. Kolla inn smakprovet!

Mamma Mu på bio

Kända sagofigurer flyttar in i Högbo

Sandviken är heldiga som har området Högbo. Just nu har blant annat Långa farbrorn och Lilla Anna flyttat inn på bruket. Dette kommer bli det perfekta utflyktsmålet!

Högbo Bruk vill profilera sig genom att satsa på barnfamiljer. Inför sommaren har exempelvis den stora lekparken fått sig ett rejält ansiktslyft.
– Vi vill främst rikta in oss på de mindre barnen eftersom vi vet att många förskolor besöker Högbo regelbundet, säger Högbo Bruks platschef Arne Anderstedt.(sitat GD)

Hele artikkeln finns att läsa här.

Kända sagofigurer flyttar in i Högbo

Rådström, Dylan och en handfull regn

I En handfull regn söker Niklas Rådström efter minnena av en gammal vän som valde att ta livet av sig. Samtidigt blir det en skildring av alla vänner och platser från barndomen och ungdomsåren som författaren har förlorat medan han varit upptagen med livet, kopplade till tankar om döden i vår omedelbara närhet. Det hela bärs fram av det varma tilltalet, omsorgen att förklara något svårt och i grunden obegripligt för läsaren:

"Vi är beredda till nästan vad som helst för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Vi kastar oss till golvet och försöker att med våra bara händer stilla blodflödet ur de sargade kropparna. Vi säger gång på gång att det man berättat för oss inte är sant, att man måste ha tagit miste, att det är någon annan det gäller. Vi går längs stranden som tror vi att den drunknade plötsligt ska komma oss till mötes och säga något om höstdagens höga luft. Vi ber de som samlats runt olycksplatsen att tala tystare så att de inte ska väcka de döda i bilvraket, bara för att vi ska få fortsätta att tro att de livlösa kropparna tillhör några sovande. Till nästan vad som helst är vi beredda för att hålla kvar livet i dem vi älskar. Till allt är vi beredda, hela tiden sökande efter varje tänkbar utväg ur mörkret, innan sorgen griper oss med sina svarta fingrar och sliter oss ut ur hoppfullhetens trygga gömställe."

Boken har två delar. Den första, kallad ”Ljusa valv och mörka” handlar till stora delar om ungdomens livskraft med kreativitet och nyfikenhet som bränsle, medan den andra (”Det svarta maskineriet”) är en vandring in i mörkret, till sorg och ensamhet.

En handfull regn har både titel och motto hämtade från texter av Bob Dylan, och precis som Dylan behärskar Niklas Rådström konsten att göra texter med ett tungt och sorgsamt innehåll till något upplyftande och livsbejakande.

Rådström, Dylan och en handfull regn

Våre kollegor i Söderhamn!

Kolla inn vilka låter våra kollegor i Söderhamn lyssnar på och vilka boktips de gav i Radio Söderhamn 89,7 torsdagen den 5 juni 2008.

Våre kollegor i Söderhamn!

.....också lite sol på det.

Klicka på länken och provläs boken!

.....också lite sol på det.