Den här texten kan också läsas i vårt senaste nyhetsbrev från Sandvikens folkbibliotek.
Internet och digitala medier är vardag för de flesta i dag - men långt ifrån för alla. När allt mer av samhällslivet flyttar ut på Internet, riskerar också klyftan mellan de som använder Internet och de som inte gör det öka.
Digital delaktighet är därför en viktig demokratifråga som borde engagera politiker och tjänstemän mycket mer än fallet är idag.
Att inte vara uppkopplad år 2010 är lika med att inte kunna delta i viktiga samhällsaktiviteter. Kommuner och landsting hänvisar till elektroniska tjänster på sina webbplatser. Företag erbjuder billigare produkter för den som handlar på nätet. Kan du hantera tekniken har du tillgång till all möjlig information när helst du behöver den. Det är förstås en fantastisk utveckling. Du kan resa billigare och hålla dig välinformerad om dina rättigheter som konsument och medborgare.
Men om du saknar kunskaperna? Du betalar mer. Får veta mindre. Står utanför.
Aktuella studier från
World Internet Institute visar att ca 1,7 miljoner svenskar över 16 år inte använder Internet och e-tjänster. Och att ytterligare 1,5 miljoner på sin höjd är ute på Internet någon gång ibland. De kan besöka enstaka webbsidor men har svårt att navigera sig fram och hitta nya användningsområden.
Det är alltså 3,2 miljoner svenskar som aldrig använder Internet eller som gör det ytterst begränsat. Många är äldre - men inte alla. Icke-användarna finns i alla åldersgrupper, även bland ungdomar. Läs- och skrivförmågan påverkar, att kunna läsa något annat än korta, förenklade texter på skärmen.
Många är studieovana, invandrare, dyslektiker eller har någon form av funktionshinder. Men utanförskapet kan också handla om att man saknar någon att fråga om hjälp, en vän eller någon annan närstående.
Den digitala tekniken blir allt mer påtaglig i våra liv. Vi kommer i kontakt med den vare sig vi vill eller inte, som delar i samhällstjänster och service. Den lagras i chip på bussar, tåg, badhus, skidliftar, bibliotek med mera. Det säger sig självt att många kan känna oro och främlingskap inför det samhälle som är på väg att växa fram, där digital teknik fungerar som bränsle för utveckling.
Digital delaktighet kan inte enbart handla om att alla ska tillgång till Internet och kunna använda IT-verktyg i arbetsliv och vardag. I ett större perspektiv måste vi börja prata mer om hur samhället förändras av Internet och den digitala teknikutvecklingen. Komma till insikter. Lära oss tänka i andra banor än vi är vana vid. Att hitta sig själv i en förändrad värld
Vi som skapar digitala tjänster och sprider information via Internet har som jag ser det ett ansvar att hjälpa människor att ta till sig informationstekniken. Det räcker inte med att tillgänglighetsanpassa webbsidor och skapa lättlästa texter. Vi måste även fundera på vad vi vill att människor ska vara delaktiga i. Vad är det för samtal, dialog och interaktion vi vill uppmuntra till?
Frågan om medborgarnas digitala delaktighet kan inte lösas av en aktör allena. Vi på folkbiblioteken kan till exempel stimulera alla människors lust att fortsätta lära och utvecklas med hjälp av sökvägledning, inspirerande samtal och medier i form av litteratur, multimedia och digitala resurser. Vi kan erbjuda workshops för alla som vill lära mer om Internet och digitala medier. Och vi kan
ingå i nätverk på nationell nivå, med andra aktörer som tar uppgiften att skapa ett informationssamhälle för alla på allvar.
Men vi behöver förena våra initiativ med andras, också på lokal nivå. Och få politikerna med oss. Biblioteket bör liksom skolan, informationskontoret och andra förvaltningar inom Sandvikens kommun ges ett tydligt uppdrag att motverka digitala klyftor och verka för ökad delaktighet på Internet bland medborgarna.
Digital delaktighet - för vem och vad?
