21 oktober 2011

Art Garfunkel

Det kan inte vara det lättaste att vara med i en sångduo när det är den andre som spelar ett instrument och skriver alla låtarna. Se på Art Garfunkel, ständigt i skuggan av Paul Simon.

Simon & Garfunkel är antagligen rockhistoriens mest underskattade grupp. Paradoxalt, för de har ju en fantastisk låtskatt i ryggen, mängder av låtar som folk gärna falsksjunger sig igenom pubkvällar och karaokekvällar världen över.

Men Art Garfunkel: Det finns inte plats för så många skönsjungare enligt formulär 1A i mitt liv. Jag föredrar raspiga röster, de där som kraxar fram liverfarenheter (verkliga alternativt illusionen av). Riktmärket är Dylan som kastar konsonanter på en tills man verkligen känner hans...smärta, glädje, eufori, tristess eller vad det nu är han vill förmedla.

Art Garfunkel är ett av undantagen. Det är verkligen en änglalik röst, bortom den här världen. Och särskilt förstås i Bridge over troubled water.

Min favoritversion är den från gratiskonserten i Central Park 1981. Det var Art och Pauls grandiosa återförening, men där man också märker spänningarna dem emellan, som tar sig i uttryck i Paul Simons ständiga behov att framhäva sig. Jag misstänker att hans mikrofon till och med är högre uppskruvad än Arts, det verkar så.

I Bridge over troubled water är sådana försök att ställa sig själv i förgrunden meningslösa. Det är Arts show. Versionen de gör är också betydligt mer nedtonad än albumversionen av låten.

Originalversionen är i mitt tycke alltför bombastisk i den så vackra, poetiska slutversen och dränker trösten, den som anses så skamlös av så många tyckare men som är det Art verkligen har att bidra med till låtens fulländning.

Låna
På biblioteket har vi gott om samlingar med Simon & Garfunkel där studioversionen ingår, bl a på The definitive Simon and Garfunkel och The essential Simon & Garfunkel.

The concert in Central Park finns att låna på dvd och då får man en fantastisk tidsskildring av det tidiga 80-talets New York på köpet. Dessutom de definitiva versionerna av inte bara Bridge over troubled water utan också av Mrs. Robinson, Scarborough Fair och The Sounds of Silence.

Sök och beställ: Helgebiblioteken.se

You Tube

Marcus Strand
Bibliotekarie, Sandvikens Folkbibliotek


Share/Save/Bookmark

13 oktober 2011

Pojkarna av Jessica Schiefauer


Bella, Momo och Kim är fjortonåringar som befinner sig i fasen då flicka ska bli kvinna. Kim, som är berättarjaget i denna bok, trivs inte alls med sin mognande kvinnokropp. Hon upplever det som att hon blir bemött efter sin kropp och inte efter den hon är. Killarna på skolan är hemska och kallar alla tre för elaka saker och utsätter dem för fysisk och verbal mobbing.
De tillbringar mycket tid med varandra och gärna i Bellas växthus. En dag får Bella hem en beställning med fröer som också innehåller ett mystiskt frö som hon inte beställt. Hon planterar det och det växer upp en konstig växt som inte finns representerad i någon växtbok. De får för sig att dricka av den söta nektaren den avger. Det visar sig att de förvandlas till pojkar till följd av detta. När de somnar vaknar de som flickor igen. Så länge de håller sig vakna behåller de sitt pojkjag. De berättar inte detta för någon. Kim blir mer förtjust i detta än någon annan och blir även förtjust i Tony. Han är en kille som gillar att leva med spänning och farliga äventyr i sitt liv. När han är med Kim som pojke uppstår attraktion och spänning, men när Kim är sitt flickjag blir hon föraktad av Tony. Detta gör att Kim blir beroende av nektaren för att kunna träffa Tony och hänga med på hans farliga leverne som lockar henne så mycket. Bella och Momo inser vad som håller på att hända och distanserar sig från Kim. Ett annat problem är också att växten börjar vissna och dö...

Författaren laborerar med könsidentiteter och könsroller. Kim brottas med sitt inre och yttre och berättelsen lämnar många frågor under läsningens gång vilket gör att den stannar kvar i medvetandet efter sista sidan.
Share/Save/Bookmark

12 oktober 2011

.

Rosor är röda, violer är blå

Ääh skitsamma, man ska va snäll ändå!


- skrivet av en kille i klass 5




Just nu arbetar jag och Katarina från biblioteket med projektet "Banga inte ur". Projektet vänder sig till alla femteklasser i kommunen och är ett samarbete med Kamilla Ferry, initiativtagare och projektledare, och Konsthallen. "Banga inte ur" vill få oss att reflektera över, och i ord och bild bearbeta frågor om hur vi behandlar varandra, hur vi motverkar våld och hur vi bryr oss om människor som behöver hjälp. Alla femteklasser har bjudits in till en workshop i Konsthallens nyöppnade bildverkstad kombinerat med aktiviteter i Sandvikens folkbiblioteks regi.


När vi tar emot klasserna i biblioteket utgår vi från boken "Fixa pengar, annars...!" av Lena Lilleste. Det är en fruktansvärd historia elever blir pressade på pengar och hotade av ett ungdomsgäng. Vi arbetar även med Ja- och Nej-övningar där det gäller att ta ställning i frågor som rör mobbning och konflikter. Avslutningsvis får alla elever skriva en dikt på temat. Tillsammans med det som grupperna skapar inne i Konsthallens bildverkstad så kommer dikterna att vara med i utställningen "Banga inte ur" som pågår på Sandvikens Konsthall 26 november till 4 december.


Det är ett spännande projekt att delta i om ett mycket viktigt ämne. Jag fastnade för dikten ovan som en kille i en av klasserna har skrivit. Vill ni se mer av elevernas verk så besök Konsthallen i slutet av november!

Share/Save/Bookmark