Jag värjer mig för en alltför stor rädsla för moderaternas eventuella avsikter med sin idéskrift. Farligare i så fall är då denna rädsla från verksamma inom biblioteken för utomståendes åsikter om bibliotek. Biblioteken mår bra av att synas under lupp och diskuteras av såväl politiker och journalister som av en intresserad allmänhet.
Vi ska inte sträva efter att bli fridlysta! (Det kan annars ibland förefalla vara bibliotekslagens främsta och enda syfte för många). En sådan fridlyshet vittnar mest om taskigt självförtroende. Det är som att man inte riktigt tror att folkbiblioteken tål en närmare granskning utan att de måste skyddas från en ond omvärld.
Det är emellertid välkommet med en konstruktiv biblioteksdebatt. Nu råkar den som så ofta i fallet folkbibliotek handla om (nästan för) mycket på en och samma gång. Alltifrån tolkningar av moderata formuleringar och eventuella konsekvenser av dessa, till folkbibliotekens identitet, vad folkbiblioteken ska syssla med, egentligen. Är det folkbildning, att vara ett stöd för studerande, är uppdraget att först och främst förmedla och tillgängliggöra kultur, information och litteratur, eller måste biblioteken för att förbli relevanta snegla mot upplevelseindustrin, söka sin nya roll bland kaféer, spel och annan tingeltangelverksamhet?
Det vi som arbetar på folkbiblioteken måste ta med oss från den senaste veckans debatt är att syna delarna som utgör helheten av denna debatt. Jag tycker att man på DN:s ledarsida 21/3 på ett bra sätt reflekterar kring de utmaningar folkbiblioteken står för i dagens samhälle. Särskilt fäster ledaren fokus på att om bara stat och kommuner väljer att satsa på biblioteken och ställa krav på dem, så får man mycket tillbaka. Då stärks det offentligas insatser inom en rad områden som rör läsning, språkutveckling, livslångt lärande, tillgång till information och kulturupplevelser, vilket innebär möjligheter för en bred allmänhet att själva aktivt söka information och medverka i det offentliga.
Motsatsen innebär kulturlöshet och minskad demokrati. En satsning på bibliotek är en satsning på demokrati, yttrandefrihet och ett samhälle präglat av kulturell mångfald och pluralism. De svenska folkbiblioteken har – precis som Karl-Petter Thorwaldsson och Elsie Bäcklund-Sandberg på ABF säger i en gemensam artikel i DN från 23/3 – från början utgjort en viktig grund i det svenska demokratibygget. Genom att via folkbiblioteken kunna bilda sig på egen hand, och gratis, har även människor utan ekonomiska eller andra resurser (till exempel sociala nätverk) kunnat skaffa sig argument för sin sak.
Denna funktion som folkbildningsstödjare är en viktig roll för folkbiblioteken också idag: i dagens informationssamhälle ställs nya kunskaper på att kunna söka och bearbeta stora mängder information, samt värdera och kritiskt granska denna för att sedan omvandla den till användbar kunskap. Det är en viktig roll för Sveriges bibliotekarier att hjälpa och vägleda människor i denna svåra situation, där information aldrig tidigare varit så lättillgänglig men heller aldrig så svår att bedöma värdet av.
DN:s ledarsida exemplifierar med Dieselverkstaden i Nacka. Ett bibliotek som drivs närmast som ett slags friskola: man har fått ett tydligt uppdrag att arbeta med barn och ungdomar som målgrupp, och således ”befriats” från stora delar av det uppdrag att tillgängliggöra kultur, information och upplevelser för alla medborgare som bibliotekslagen ger folkbiblioteken.
Och javisst, det är ett spännande, lysande exempel på hur bra ett bibliotek kan bli om man satsar resurser på det, och det är härligt att politikerna i Nacka vill något med sitt bibliotek. Här finns mycket för oss andra att studera och dra lärdom av, som rör både att tänka fritt och stort men också kontakter med våra politiker. Samtidigt håller jag med Christer Hermansson i mycket då han i sin inlaga ”Biblioteken är en god sak” i DN 19/3 ifrågasätter Dieselverkstaden som ett gott exempel på biblioteksutveckling.
Kanske är det så enkelt att även om personalen på Dieselverkstaden uppenbarligen ser sig som befriade från folkbiblioteksuppdraget, är vi många som ser en härlig utmaning i att arbeta med hela den breda allmänheten som målgrupp för vår verksamhet. Sannerligen, vi vill inte befrias från vårt uppdrag men också få möjligheter att leva upp till det.
För alla älskar ju bibliotek, men vi vet också att det som alla älskar och som dessutom är gratis, lätt tas som självklart. Till den dag det man en gång älskade inte känns igen, eller inte längre har någon roll i ens liv. Det är därför det är så viktigt att folkbiblioteken diskuteras och emellanåt även utsätts för lagom stora ”hot”; så länge biblioteken inte älskas till döds genom att fridlysas kan biblioteken utvecklas – och förbli relevanta institutioner i samhället och i människors liv. Då kommer heller inte folkbiblioteken ha några problem att mobilisera vänner att rycka ut till försvar för dem om så skulle behövas.
16 kommentarer:
Hej Marcus!
Jag både håller med och inte, såklart.Visst skall folkbiblioteken tåla att synas under lupp, jag tror de står sig mycket bra i konkurrensen(även om denna min övertygelse fick sig en ordentlig törn idag när jag hittade Jackie Collins men inte Baldursdottir på hyllan i mitt närmaste bibliotek:-)).
Svagsint var dock den presentation av Kultur 2.0 som gavs av en talesman i Kulturnytt, anspelandes på vad som hänt i södra Frankrike(ultranationalister rensade hyllorna från icke önskvärd litteratur)på ett totalt bakvänt sätt.
Jag tror också att det är mycket bra att experimentera med olika driftsformer, jag har nämligen den övertygelsen att vår kära oglamorösa folkbiblioteksmodell drar det längsta strået, men att man kanske kan få sig en och annan god idé under tiden.
Vad jag dock inte tror på, är moderaternas vilja att i grunden stödja kommunala folkbibliotek.Någonsin.
Intressanta synpunkter, men när du skriver om Dieselverkstadens bibliotek tror jag du missförstått.
Det är ingalunda så att vi ”befriats” från några mål – precis som alla andra folkbibliotek har vi som uppdrag och mål att serva hela befolkningen oavsett ålder med kultur, information, läsfrämjande åtgärdet etc – det står i vårt kontrakt med kommunen. Också vi har ” hela den breda allmänheten” som målgrupp, tro inget annat.
Det är ju inte så enkelt att det är antingen/eller – ANTINGEN tv-spel, lättlästa Wahlströmsböcker och det du kallar ”tingeltangelverksamhet” ELLER bokprat, kanoniserad litteratur och skrivarkurser för barn.
Man kan ha både och - vilket vi har, och vilket har visat sig vara ett vinnande recept. Och det är det som provocerar fyrkantiga traditionalister som Christer Hermansson.
Dieselverkstadens bibliotek undviker fortfarande kvalitetsbegreppet. Ge folket vad man tror folket vill ha. Ett enkelt recept för att nå framgång.
Hur definierar Dieselverkstaden kvalitet?
Christer Hermansson
Äntligen! Känns verkligen kul med en diskussion om biblioteken och deras roll!
Några klargöranden: Folkbiblioteken har inget uppdrag från bibliotekslagen, lagen säger endast att medborgare ska ges möjlighet att låna böcker fritt. Hur folkbiblioteken ska jobba och med vilken inriktning bestämmer politiker lokalt!
Och Christer, kvalitet är också något som avgörs lokalt. Både när det gäller urval och verksamhet. Att som Christer ge sig in i finkultur/fulkultur är oerhört förlegat och inget stöd finns från exempelvis forskning. Allting är relativt, inte minst smak och tycke. En verksamhets kvalitet är kopplat till det lokala uppdraget, det handlar om vilka mervärden verksamheten ger medborgarna utifrån lokal mål. Så länge exempelvis biblioteket i dieselverkstaden fyller de syften och mål politiken har, är verksamheten lyckad.
Biblioteken har en legitimitetskris idag och deras roll och funktion behöver diskuteras. Att försöka låta Biblioteken bli en högborg för en elitistisk kultursyn är en hopplös återvändsgränd. Att diskutera enskilda verk är meningslöst, man måste titta på helheten och vad verksamheten gör med människorna.
Som vanligt är det ute i kommunerna som framtidens bibliotek utvecklas, inte genom nationella styrdokument! Vi bör därför applådera spännande utvecklingsinsatser som görs i Nacka och på andra håll! Tjatar sektorn bara om mera lagar, pengar och centralstyrning kommer biblioteken att dö sotdöden och det vore väldigt tråkigt!
/Sara Nilsson
Jag tror att Dieselverkstaden har fungerat som inspiration för många bibliotek som har funderat över sin roll i lokalsamhället och som har reflekterat över målgruppsanalyser. Sedan är ju inte Dieselverkstaden det enda biblioteket i Nacka, och vi får hoppas att politikerna förstår att tillföra resurser där de verkligen behövs i kommunen.
Moderaternas kulturprogram är påfallande menlöst på biblioteksområdet och det är tydligt att man ser olika nya sätt att driva bibliotek som den enda lösningen på den påstådda identitetskrisen. (Existerar den?) Det finns flera exempel på bibliotek som drivs i traditionell kommunal regi och som ändå lyckas öka utlåning och besök varje år (mitt eget bibliotek t ex, med sedan länge oförändrat medieanslag), som om dessa mått vore det enda som kan visa på kvalitet och framgång.
Man suckar och kan inte tycka annat än att politiken snarare än biblioteken borde bli bättre på omvärldsanalys.
Kvalitet är inte relativt. Folkbibliotek ska sträva efter kvalitetsurval, inte vara kommersiella varuhus, Sara.
Bibliotekarier ska ta ställning och vara subjektiva och stå för det. Inte anpassa sig efter marknaden. Vi är professionella, vi är utbildade, vi ska bilda och folkbilda. Vi är bra. Vi ska hävda kvaliteten i det vi gör. Alltid.
Christer Hermansson
Kvalitet och uppgift är viktiga frågor och bör diskuteras.
Men det finns ingen objektiv definition av kvalitet (verkshöjd). Vad som anses vara bra är kulturellt betingat, det visar ledande forskning och är normalkunskap inom kulturvetenskap/sociologi.
Vad som ska göras på folkbiblioteken bestäms lokalt av politikerna, hur det ska göras av tjänstemän.
Christer, dina uttalanden är i grunden politiska och normativa, de är konservativa och förlegade. Biblioteken kom till i en helt annan tid än den vi lever i nu och med helt andra sociala och kulturella utmaningar. De skulle lösa problem som vi idag inte har. I detta läge måste vi titta framåt och inte längta oss tillbaka!
/TS
”Ge folk vad folk vill ha” säger Christer Hermansson och menar att det är ett dåligt förhållningssätt i en biblioteksverksamhet. Vi ska inte ”anpassa oss efter marknaden”. Men även det som Christer kallar kvalitet ges ju ut av kommersiella aktörer. Om man vänder på kuttingen kan man fråga sig varför bibliotekens samlingar inte får spegla samhället? Christer Hermansson vill censurera delar av den offentliga debatten, enligt mitt sätt att se. Bibliotekets idé är väl att vi alla medborgare via skatten gemensamt samlar ihop material som för den enskilde blir för dyrt att köpa på egen hand. Att orientera sig i höstens romanutgivning skulle kosta tusentals kronor utan bibliotek. Liksom att pröva på höstens nya tevespel, se filmerna, läsa de tecknade serierna eller poesin. Att varje medborgare ges möjlighet att ta del av kulturyttringar som det pratas om och som spelar en roll i vår samtid är för mig en fullständig självklarhet. Det är för mig också en självklarhet att det finns många vägar till kunskap, vissa går via statistisk årsbok och andra genom upplevelser. Christer Hermansson verkar vilja göra så att det känns uppbyggligt och nyttigt att gå till ett bibliotek. Det får för guds skull inte vara roligt.
Martin Lövstrand, Malmö stadsbibliotek
Kvalitet är kul. I bibliotek. Det är märkligt att många bibliotekarier är så rädda för att diskutera kvalitet oavsett om det handlar om litteratur, dvd eller cd-skivor.
Samma rädsla för att hävda sin profession och kunskap i det många bibliotekarier arbetar med: att förvärva.
"Bibliotekets idé är väl att vi alla medborgare via skatten gemensamt samlar ihop material som för den enskilde blir för dyrt att köpa på egen hand."
Är det så ni tänker i Malmö?
Är det inköpspolicyn?
Det är underbart. Lycka till.
Christer Hermansson
Det jag egentligen främst vänder mig emot är Christers argumentations-teknik i artiklarna. Särskilt slutklämmen om pornografi är ett onödigt tjuvnyp. Vill man vara en förkämpe för god smak bör man undvika raljerande argument på sandlådenivå.
När det gäller vilka kvalitetskriterier Diselverkstaden arbetar efter vet jag inte svaret. Men de verkar ha en schysst strategi som går ut på att göra ett urval från både det breda och smala. De står rakryggat för sina val och är väl då ett jättebra exempel på bibliotekarier som arbetar just subjektivt? På Multeum som Christer lyfter fram som ett mer äkta folkbibliotek hittar jag till min förvåning precis den typ av litteratur han använder i sin attack på Diselverkstaden. Jag hittar ett femtiotal Wahlströms ungdomsböcker, gamla skräckböcker av Stephen King och till och med ett par Sidney Sheldon.
Jag tycker att den här diskussionen med all önskvärd tydlighet visar att kvalitet är just något relativt. Christers och min definition på kvalitet verkar ju skilja sig åt och jag anser att min är bättre än hans faktiskt. Medan han, om jag tolkar hans debattinlägg rätt mest verkar definiera kvalitet efter etiketter - står det Wahlströms på omslaget är det skräp, är det brett och kommersiellt är det skräp - letar jag efter kvalitet var den än må visa sig.
När det gäller tv-spel som jag arbetar med mest just nu finns det flera olika sorters kvalitet för mig. Kvalitet är att bli på strålande humör av att spela det skruvade Tim Burton-influerade plattformspelet "Psychonauts". Kvalitet är att bli rörd till tårar när man tvingas ta svåra moraliska beslut i "Shadow of the colossus". Kvalitet är att bli hänförd av den storslagna berättelsen i "Final fantasy XII". Kvalitet är att bli kallsvettig av skräckstämningarna i den nattsvarta dystopin "Half life 2", och så vidare...
Enligt min mening har det i delar av bibliotekssverige traditionellt sett funnits en alltför konservativ syn på nya kulturyttringar. Det har med någon sorts ryggmärgsreflex bland annat spottats på kriminallitteratur, tecknade serier, fantasy och spel. Man har dömt ut hela genrer och medier inte på grund av sunda kvalitetsargument utan på grund av att man inte förstått eller orkat ta till sig och sortera. Tänk om folkbiblioteken hade varit alerta för 15-20 år sedan och satt sig in i spelkulturen redan då. Då hade vi kunnat varit med och påverkat utvecklingen och tänk vilka härliga retro-hyllor fulla med spelklassiker vi haft nu.
Mats Nordström
Malmö stadsbibliotek
Som Christer Hermansson också förstår resonerar jag allmänt om bibliotekens roll i samhället och försöker inte beskriva Malmö stadsbiblioteks inköpspolicy. Anledningen till att jag skrev mitt inlägg är att jag hos Hermansson tycker mig ana den gamla stränga kultursynen från anno dazumal som bannlyste exempelvis Biggles och tecknade serier från våra folkbibliotek. Visst ska vi värna den goda litteraturen som man inte hittar i snabbköpet och jobba läsfrämjande och så vidare. Men det är också viktigt att biblioteken har böckerna det talas om även om de inte alltid återfinns i litteraturkritikernas topplistor. Det verkar som att Hermansson med sina tvärsäkra uttalanden om ”skräplitteratur” och ”usla ungdomsböcker” vill utbilda allmänheten för att den väljer fel böcker, men där har jag antagligen missförstått honom.
Kvalitet är både relativt och kulturellt betingat säger flera här i bloggen. Så då lägger vi ner de ambitionerna? Hm...Intressant. Men ännu mer intressant är varför detta är närmast tabu att diskutera och vilja sträva efter i vårt eget samhälle. Folk ser rött och går i taket och pratar om förlegade värden och elitism och allt möjligt för att slippa ta ställning.
Och varför är porr att diskutera på sandlådenivå medan tv-spel är en kvalitetsprodukt som hör hemma på biblioteken? Det behöver förklaras.
Gitt Ossler, bibliotekarie
Hej Gitt många ställen att diskutera på nu.. :)
Har någon sagt att vi ska lägga ner ambitionerna att arbeta kvalitativt? Jag har åtminstone inte gjort det. Däremot är kvalitetsbegreppet både relativt och kulturellt betingat, inte minst när det gäller konstnärliga uttryck.
Jag förstår inte vad man skulle kunna vinna på att förneka det, annat än att landa just i ett elitistiskt och felaktigt synsätt om att det går att bestämma exakta och oföränderliga kriterier för kvalitet.
Just spelkulturen är ett alldeles ypperligt exempel på kvalitetsbegrepp i förändring. Den har det på ytterst vaga grunder spottats på i decennier utan att någon haft röst att säga emot. Men nu har en första generation spelare växt upp och tagit plats i tv, på kultursidor och på bibliotek och vindarna har vänt/håller på att vända.
I mina ögon ger bra spel kvalitativ underhållning, intressanta berättelser, isande spänning, roliga upplevelser osv.. av högsta klass och har därför en självklar plats på biblioteken.
När det gäller porr och sandlådan var mitt svar mest ett uttyck av frustration över att det är ett så typiskt ickeargument som dyker upp då och då. - "ska man ha allt kan man lika gärna ha porr" kan man få höra ibland. Men varken jag eller Dieselverkstan har sagt att vi ska ha allt vad jag kan påminna mig.
Det är folkbibliotekets uppgift att med sitt utbud belysa, debattera och ifrågasätta samhället såväl fackmannamässigt som konstnärligt, och därför är det ett första kvalitetskriterium, enligt min mening. Bidrar detta dessutom till att utveckla och kultivera språket är det ytterligare en kvalitet, eftersom den skriftliga och muntliga förmågan är oupplösligt förenad med ett modernt och civiliserat samhälle. Så vitt jag kan bedöma uppfyller tv-spel inget av dessa krav - det enda argument jag annars hört som skriver in dem i vår verksamhet är att "tv-spel är också kultur". De kvalitetskriterier som MN räknar upp är ju faktiskt snarare beskrivningar av olika starka känsloyttringar. Tv-spel är skapat för ren underhållning m a o. Allt detta kan man göra gällande för porr också.
Och det är naturligtvis inget fel i att vilja roa sig! Liksom heller inte att man "bara vill ha kul". Det är klart vi behöver det också. Frågan är istället om det är folkbibliotekets uppgift?
Jag blir lite förvirrad av att diskussionen förs på två ställen så jag packar ihop och flyttar till min hemblogg i Malmö istället:
http://www.msbbloggen.se/?p=215
Vill bara lämna en liten kommentar till Gitts påhopp på Mats när hon dömmer ut hans tevespelande som "enbart känsloyttringar" och konstatera att det han beskriver också gäller för skönlitteratur. Nog måste väl ändå egenskapen "gripande" vara en del av skönlitteraturens kvalitet?
Skicka en kommentar