Månaden februari ägnades i stort sett en enda bok, Nelson Mandelas självbiografi Den långa vägen till frihet. Det är verkligen en fantastisk läseupplevelse, och boken ställer dessutom det mesta man trodde sig veta om Nelson Mandela, ANC och Apartheidsystemet på kant. I varje fall insåg jag att jag visste väldigt litet, egentligen.Det är lätt att säga att alla borde läsa den här boken. Man skulle önska att alla gjorde så. Det är en fascinerande levnadsteckning utförd av en imponerande man. Nelson Mandela har fått betala ett högt pris för sin kamp för frihet och värdighet. Till och med i avseendet att han också som en fri man mer blev en landsfader än en familjefader.
Även om han känner sorg över att ha fått betala ett så högt pris för sin övertygelse, tycks han heller inte uppleva att han hade något val. Men vad var det inom honom som gjorde en underkastelse omöjlig, och fick honom att ta rollen som frihetskämpe för ett helt folk? Det är den intressanta röda tråden att följa hela historien igenom, och även om svaret kan tyckas självklart är det inte desto mindre berörande. I boken tecknas också livfulla porträtt över de män och kvinnor som delade hans kamp genom åren.
Nelson Mandela uttrycker också stor förvåning men också stor stolthet över att ha tilldelats Nobels fredspris 1993. Hans föreläsning i samband med prisutdelningen finns ej med i boken, men är publicerat på webben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar