Det här är boken för dig som gillar 80-talshårdrock och heavy metal, eller som i alla fall blir lite glad över att någon vill sprida stjärnglitter över band som Mötley Crüe, Van Halen, Cinderella, Poison och Ratt. Bokens undertitel är "A Heavy Metal Odyssey in Rural North Dakota". Chuck Klosterman skildrar sin uppväxt i en liten håla i North Dakota med utgångspunkt i några mer eller mindre avgörande händelser i hårdrockens historia, som då Bon Jovi toppar Billboardlistan med albumet Slippery when wet eller Def Leppard-trummisen Rick Allen förlorar armen i en bilolycka.Toppenläsning. Jag skrattar högt och gott när Klosterman försöker förklara varför Eddie Van Halen rankas som världens bästa gitarrist i Van Halens tysta perioder men när deras nya skiva så äntligen kommer får se sig förbipasserad av Jimi Hendrix, varför Randy Rhoads blev en bättre gitarrist efter sin död och vad som gjorde Axl Rose till en hjälte för somliga medan andra bara tyckte han var en stor bluff. Men låt er inte luras, det här är seriös journalistik, om än med glimten i ögat. Chuck Klosterman vill verkligen ge upprättelse till alla de här banden, och till alla som lyssnade på dem.
Längs resan tappar han fokus lite, det blir mer recensioner av enstaka artister och deras verk och mindre skildrande av hans egen uppväxt. Men där är han å andra sidan klockren i bokens första hälft. Han beskriver insiktsfullt varför killar uppväxta i gruvområden är så svaga inte bara för heavy metal och hårdrock, utan även för artister som Tom Petty och John Cougar Mellencamp . North Dakota känns som västra Gästrikland, det går alldeles utmärkt att relatera till. Läs, begrunda och gå vidare med Neil Strauss fantastiska bok om Mötley Crüe, The Dirt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar