Vad är det då som gör många så fascinerade av hemska livsöden och sorgliga historier? Redan de gamla grekerna förespråkade i sina dramatiska berättelser ett stort mått av "känslostormar" eller Katarsis ("själsrening"), ni som läst t.ex. Euripides: Medea vet vad jag menar... Kanske behöver vi böcker som väcker våra känslor (och medkänslor), och möjligen upptäckten av att mitt eget liv inte är så pjåkigt?! Eller handlar det för vissa om identifikation...
Två tips till de som behöver gråta en skvätt (och till alla tonårsföräldrar) är:
Åsa Anderberg Strollo: bryta om
Boken handlar kort om Minna som är 16 år och bor på Söder i Stockholm. Hon har precis börjat gymnasiet och efter mycket trassel i nian har hon bestämt sig för att börja om. Hon ska börja sköta sig. Hon börjar i ny skola där ingen vet vem hon är. Och kanske får hon lite ro nu när mamman är intagen på psyket och hon bara har sig själv att ta hand om...
och Christina Wahldéns: För bra för att dö
På en chatsida på nätet finner den svårt mobbade Stella en själsfrände, Joel, som liksom hon inte finner någon mening med livet. När kompisarna i klassen en dag går över gränsen bildar Stella och Joel tillsammans en självmordspakt...
Fler tips på "snyftisar" kan man hitta hos BTJ förlag: Sorg, saknad och sammahang;
Bibliotekskonsulent Gunilla Brinck och bibliotekarie Anna Lindberg har valt ut och kommenterat ca 250 barn- och ungdomsböcker som handlar om barn och ungdomar i svåra livssituationer. Utförlig recension i Svd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar