Superhärlig ungdomsbok

Jag vill inte att SMS från Soppero ska ta slut, jag vill veta mer om Agnes, hennes mamma och om Soppero. Hoppas att Ann-Helén Laestadius skriver fler böcker. Agnes mamma är same, men de bor i Stockholm. Agnes är fascinerad av sin mammas bakgrund och älskar att åka upp till Soppero där mammas släkt bor. Hon tycker det är synd att mamman inte pratar samiska, hon gör inte ens det när de är och hälsar på mommo och moffa. Det är nästan som att hon skäms för sitt ursprung. Agnes är stolt över att ha samisk bakgrund, hon är en riktigt tuff tjej som vågar stå upp för den hon är. Det är det som gör att denna bok är så härlig att läsa. Jag hejar verkligen på Agnes. Vilken toppentjej! En dag får Agnes ett sms, som är skrivet på samiska. Det är från Henrik, en kille från Soppero. Det är då allt börjar förändras. Hon börjar lära sig språket från ett par läroböcker hon hittar i mammas bokhylla för att kunna hålla kontakten med Henrik. När sedan Agnes och hennes mamma åker upp till Soppero och Agnes träffar Henrik på riktigt börjar det hända saker. Både mellan dom, men också kring Agnes och hennes förhållande till sitt samiska ursprung. Det är inte helt okomplicerat.

Detta är en underbar ungdomsbok som får mig att tänka lite extra kring känslan av att höra till något, eller att inte känna sig hemma någonstans. En känsla jag tror att många någon gång känner.

Superhärlig ungdomsbok