Man kan ha flera utgångspunkter för att se den här filmen. Man kanske bara gillar film i allmänhet eller så gillar man Joy Division och Ian Curtis musik. Det kan också vara så att man är nyfiken på vad mästerfotografen och legenden Anton Corbijn åstadkommer när han debuterar som långfilmsregissör. Detta tredje alternativ var min ingång till filmen. Jag blir dock besviken. Filmen har kallats visuellt mästerverk, men jag har svårt att se att Corbijn och hans fotograf Martin Ruhes svartvita tagningar skulle vara mästerverk. Vackert och stämningsfullt? Ja kanske, men knappast något nytt under solen. Förvisso bra skådespelarinsatser men jag saknar något. Filmen lyfter inte. Den är OK, men borde vara mer. Den blir för grund och jag hade förväntat mig mer djup när Ian Curtis liv skall skildras. Kanske hade jag för stora förväntningar när nu Corbijn begår sin regidebut. Kanske hade jag väntat mig ett mästerverk och fick "bara" en sevärd film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar