02 juni 2008

En ny bekantskap


Nu har jag upptäckt en ny författare, en av de där jag vet att jag kommer vilja läsa allt av. Det händer inte särskilt ofta med mig, men det är förstås alltid lika roligt.
Den nya bekantskapen heter Stefan Lindberg. Berättelserna i boken I Gorans ögon rymmer de mest osannolika händelseförlopp, de är fantastiska i alla innebörder av det ordet. Titlarna kan verka torra och lockande på samma gång: Traumland, Att gå in i partiet, Prototypen, Tjänsteman vid mörkrets sambandscentral. Den sista är särskilt gastkramande, omöjlig att lägga ifrån sig. En av de där man läser till slut med svettpärlor nerför pannan. Hängde jag riktigt med i alla svängar? Men så underhållande det var!

Samhällsskildringen är mörk men man märker att författaren har kul som en Östergren när han skriver. Jag vänder varje blad med ett osäkrat leende på läpparna. Det får inte ta slut men gör det fort. Två dagars sträckläsning tillhör verkligen inte mina vanor, när jag inte ger upp då. I Den sista berättelsen har det blivit masspsykos av litteraturen, alla skriver och diskuterar det skrivna ordet och en poesiuppläsning med Göran Sonnevi fyller Globen . Då finner berättarjaget ingen annan utväg än att ta barnen under deras vilda protester när de slits från skrivblocken till kälkbacken för att visa dem ”en värld bortom språket, en värld som helt och hållet är värld.”

Det här är storartad litteratur, Kvalitet med stort K och samtidigt hela tiden underhållande som fan. Stefan Lindberg har tidigare gett ut en novellsamling och en roman. De ser jag fram emot att ta itu med i sommarens inbillade hängmattor.

Share/Save/Bookmark

Inga kommentarer: