Det största anledningen till att jag gillar Johanna Lindbäcks nya bok Min typ brorsa är för att den utspelar sig i Umeå. Det är alltför sällan som ungdomsböcker utspelar sig norr om Dalälven, tycker jag i alla fall. Det kanske är jag som är partisk och något hemkär, men jag är trött på stockholmsskildringar. Därför är Min typ brorsa en riktig hit! Jag älskar att läsa och känna igen mig; den JOBBIGA mariehemsbacken, det mysiga fiket Station, Umedalen... Boken känns på något sätt mer självklar och okomplicerad än något jag läst på mycket länge.Förutom min personliga koppling till delar av innehållet är boken verkligen läsvärd. Handlingen däremot, den är långt ifrån okomplicerad. Nina ska börja gymnasiet, komplicerat nog bara det. Hennes mamma har träffat en ny kille på nätet, som kommer från Luleå. De bestämmer sig för att flytta ihop. Så den nya killen och hans två söner flyttar ner till Umeå. Daniel är lika gammal som Nina, de ska till och med gå i samma klass. Den andra sonen, Wille, är ett par år äldre, och toksnygg. Daniel han är mer vanlig. Vanlig och snäll. Men det behöver ju inte betyda att det inte kan hända komplicerade saker, trots att han är typ Ninas brorsa.
1 kommentar:
Hej Stina!
Jag håller just på och läser boken, gillar den verkligen jättemycket!
Har varit lite i Umeå (tjänsteresor) och har iaf hunnit få LITE känsla för staden. Visst är det uppfriskande med ett annat perspektiv än det stockholmska.
Själva språket känns fräscht och rätt så trovärdigt, tycker jag:-)och så är det ju spännande att se hur dilemmat löses...
Skicka en kommentar