Det finns väl ingenting som inte redan sagts om denna bok. Jag talar alltså om lovord. För det är just lovord som kantar den australiske författaren Markus Zusaks litterära eriksgata med titeln Boktjuven. Kritikerkåren förefaller vara helt överväldigade av litterär extas och följaktligen står de helt enade avseende bokens eminenta litterära värde. ”Bitterljuv och en av de vackraste berättelserna”, anser DN. ”Ett viktigt mästerverk” , skriver Svd och sporrar oss att ”köp den, låna den eller stjäl den, men framförallt läs den!”. Dala Demokratens kulturskribent
känner sig i sin tur manad att ge sig ”ut på turné för att marknadsföra denna besynnerliga, poetiska och viktiga bok”. Och han menar att den borde vara ett "obligatorium" i skolan. Idel lovord således.
Att Boktjuven, som ju kategoriseras som en bok för en bok för unga vuxna, inte är helt lätt att penetrera är jag dock oerhört benägen att hålla med Helsingborgs Dagblads bokrecensent.”Omständlig och långsam” är epiteten HD använder sig av. Och att det tagit mig mer än fyra månader att läsa den är kanske bevis nog…
Men visst är det en vacker bok, i flera avseenden. Och jag vill nu, i detta celebra kulturelitistiska sällskap gärna framhålla den layoutliga friska fräschör som Boktjuven kännetecknas av. Jag tänker bland annat på kapiteltypsnittet, och jag tänker på den lilla illustrerade boken gjord till huvudkaraktären boktjuven Liesel av juden Max som gömmer sig i källaren. Den lilla boken återfinns på sidorna 245-257. Men i synnerhet tänker jag på de små, allvetande åsikter döden vägleder oss i berättelsen med och som finns i texten här och var. Små, små blockcitat i fetstil som föregås av ornamenterade vinjetter. Det leder osökt tankarna till den gamla stumfilmens nödvändiga filmistiska grepp med förklarande textinlägg för att publiken skulle kunna hänga med. Det är synnerligen teatraliskt och trevligt, tycker jag.
Vad den handlar om?
Som allom bekant är det döden som är berättaren i Boktjuven. Och ”när döden berättar en historia måste du lyssna” såsom det uppmanas på omslaget väljer jag helt enkelt att därför citera döden såsom döden talar för oss i det inledande kapitlet :
”Det är egentligen bara en liten historia som, bland annat, handlar om:
*En flicka
*Några ord
*En dragspelare
*Några fanatiska tyskar
*En judisk slagskämpe
*Och en hel del stölder
Jag såg boktjuven flera gånger”.
Boktjuven är en en vacker historia och det är en vacker bok. Men oj vad den gick långsamt att läsa...
Allt gott
1 kommentar:
Hejhej! Jag ville bara säga att Boktjuven är en underbar bok, och jag förstår inte hur man kan säga att den är jobbig att läsa?
Jag är inte en tonåring än men jag älskar boken, jag läste ut den för knappt en vecka, och ska leta efter andra böcker som Markus Zusak har skrivit.
Det jag vill säga är att man borde läsa den, utan att se hur mycket sidor den innehåller.
Som till exempel - mina klasskamrater läser sällan böcker som har 300sidor, men det gör inte jag, jag bryr mig inte hur många sidor boken har eller hur tjock den.
Och jag vet att många inte läser böcker bara för att dem är lata, dem sitter hellre och tittar på tv, eller läser böcker men som innehåller 10-200 sidor inte mer, jag tycker det är dumt att döpa en bok för en jobbig att läsa fast den inte är det utan intressant.
Jag har inget emot vad ni tycker men jag skulle vilja tipsa om boken, läs den och efter att du har läst den kommentera den.
Ha inget emot mig, men i min skola är jag den första som läser boken boktjuven.
Jag har lite dålig samvete att ingen i skolan har läst den .
Hejdå!! Hoppas mer folk kommer att läsa den!
Skicka en kommentar