Många gånger har jag kommit på mig själv att rata en del böcker på grund av deras titlar. Varför är det så? Ratandet anspelar ju på en antydan till snobbism och det är en egenskap som är långt ifrån smickrande för någon person. Men precis så var fallet med just denna bok när jag stötte ihop med den allra första gången 2007. Jag ratade den först. Men sedan läste jag den. Kanske var det den engelska titeln Vertigo, som betyder yrsel och svindel, som fick mig att vilja penetrera texten. Originaltiteln är, såsom normalfallet brukar vara, betydligt mer talande än den svenska titelöversättningen. Och jag vill i detta nu tillägga att jag läste Kärlekens bojor med stor behållning.
Det är alltså tiden runt förra sekelskiftet. I London bor den uttråkade och sysslolösa Emma Smith med man och barn. När maken föreslår att hon, som en god gärning, ska skriva brev till livstidsfången Chance Wood, går hon, med viss tvekan, med på förslaget. Men brevväxlingen blir snart betydligt mer än en sedvanlig brevväxling.
Snart är unga frun involverad i ett glödande amoröst äventyr med fängelsekunden Chance Wood. Då han, mycket märkligt, benådas tar deras kärleksaffär också högst påtagliga former, och tillsammans börjar de planera för att röja Emmas man ur vägen…
Nåväl, varför denna bok?
Vill man ha en bekymmersfri, lycklig och trivial läsupplevelse ska man inte välja denna bok. I Kärlekens bojor samspelar snarare ingredienserna glödande sinnlighet, destruktivitet, spänning och nattsvarta nyanser i en viktoriansk inramning. Boken är välskriven, smart, intensivt spännande och tar helt oväntade vändningar som gör att man hajar till ordentligt som läsare och drabbas av litterär svindel.
Läs och njut. Det finns en litterär pärla under den banala titeln som, när man reflekterar, egentligen inte är så banal…
Trevlig läsning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar