Den senaste veckan har jag haft två helt olika litterära upplevelser med en gemensam nämnare: författaren bakom verken, Klas Östergren. Alltid gillat honom, och läst mycket. Men i hans bibliografi har det funnits ett verk jag aldrig stött på, med titeln Ge mig lite sodavatten.Via Internet tog jag för några veckor sedan reda på att detta verk varit Bonniers julbok 1988, med undertiteln ”En opera buffa”. Vad jag kunde se fanns den endast på en handfull bibliotek i landet. Men jag kunde via ivrigt ”googlande” finna den hos Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan, så när jag besökte Stockholm förra veckan stegade jag dit och införskaffade den för det facila priset 140 kronor. I osprättat skick! I sig en lika märklig som mäktig upplevelse. Tryckt i 6600 exemplar. Nu funderade jag ett tag var sjutton jag skulle få tag i en brevkniv? På jobbet förstås. Så jag satt en kväll och varsamt sprättade upp bladen.
Boken faller ganska väl in i Klas Östergrens sena åttiotalsproduktion: Bukowski, Bogart och Hemingway. En av karaktärerna gick förresten under namnet Sandvikarn.
Den andra läsupplevelsen var ett resultat av samma googling, men betydligt mer lättillgänglig. Inget sprättande med brevkniv behövs för att läsa novellen En kniv i ryggen: Om påhittad otrohet som tilldelades Sveriges Radios Novellpris 2005. Bara att läsa på skärmen. Det här är modern Östergren, mellan Tre porträtt och Gangsters. Och jäkligt bra. Men jag hade faktiskt läst den förut, kom jag på. I antologin Åtta glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar