Sång från hjärtats bakgård heter Anna Jörgensdotters senaste bok. En diktsamling på ungefär 90 sidor, det blev det perfekta läsesällskapet i väntan förgäves på en vit jul i år. Det är svårt att läsa dikter tycker jag - inte speciellt Annas utan i största allmänhet. Det blir ofta som att läsa en dagbok någon villigt glömt kvar på tågstationen.Man skruvar på sig, lägger ned boken, men om det är bra tar man sedan ändå upp den igen, upphunnen av känslan att det är något viktigt någon vill säga till mig som läser, men kanske inte rätt ut. Det är nog också därför jag gillar det mesta Anna skriver, även om hon kan vara ojämn. Hon tvingar en att stanna upp, att stanna kvar, försöka skapa en relation mellan orden och ens egna tankar och känslor.
Jag bläddrar framåt i den här hjärtesångboken, som har undertitlar som "Under en röd lampskärm", "Bakom rullgardinerna" och "Under moln och fåglar", och önskar mig kanske någon gång få se en något mer rätt ut förbannad Anna men det är samtidigt ganska skönt att smyga runt i trädgården med henne och inte veta om man vill heja på grannarna eller inte. Hur bryter man själv den här distansen man finner så märklig? Hur skulle man egentligen reagera om grannen ringde på, stod där med famnen full av lingon?
Det bästa är ändå att boken blir bättre och bättre, mer engagerande in mot de sista sidorna. Där den lilla världen möter den stora utanför, främmandeskapet mellan människor, solidariteten, vanmakten inför det som händer därute, utanför "the splendid isolation":
Om vi ska göra allting i smyg
så kommer vi snart att bli osynliga
Om vi fortsätter kalla innerlighet och uppriktighet för naivt
så kommer vi snart inte att kunna skratta åt någonting alls
Om vi fortsätter skåla för dom avvisade barnen
så kommer vi snart inte att våga gråta
Anna Jörgensdotter har för övrigt en alldeles utmärkt hemsida med bland annat dikter, texter, artiklar hon skrivit för olika tidningar och tidskrifter. Väl värd att kollas upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar