Nu tänkte jag slå ett slag för att läsa dramatik! Fördelen med att läsa drama är ju att det är mycket rappt, stora känslor och erfarenheter ryms på ett mycket begränsat utrymme. August Strindberg till exempel, är i mitt tycke som allra mest läsvärd i sina pjäser. Det är också en bra ingång till att börja läsa på engelska. Personliga favoriter bland dramatikerna är Tennesse Williams och Sam Shepard, som jag säkert får anledning att återkomma till vid annat tillfälle.
I veckan kom jag äntligen till skott och läste Lång dags färd mot natt, av den amerikanske dramatikern Eugene O´Neill (1888 - 1953). O´Neill brukar lyftas fram som en av de stora moderna dramatikerna, han fick Nobelpriset 1936. Förutom Lång dags färd mot natt är han kanske mest känd för verken Mourning becomes Electra, som tar sin utgångspunkt i Aischylos antika drama Orestien, och The Iceman Cometh.
Lång dags färd mot natt hade sin världspremiär på Dramatens stora scen 1956, en postum gåva från dramatikern själv. Men det är också ett mycket lättläst drama, som rymmer en stor läseupplevelse.
Dramat utspelas under loppet av ett dygn. Det handlar om en familj vars medlemmar har ansträngda relationer till varandra. Undan för undan blottläggs relationerna dem emellan, påverkade sins emellan av pappans snålhet och bortslarvade talang, mammans missbruk och sinnessjukdom, den äldste sonens brist på ambitioner och mörka livskänsla, den yngste sonens annalkande sjukdom.
Dramat lär ha starka självbiografiska drag som O´Neill har hämtat från sin egen familj. Det viktiga är ändå de fyra huvudpersonerna och framtecknandet av den mycket mörka livskänslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar