Jeg sitter i smyg framför datorn och forsöker blogga, men bakom mig hörs ibland barnlatter, ibland ingenting alls och så plötselig kommer det toner från de helt merkligste instrument, som jag aldrig sett förut. Det er Thomas Lundkvist som besöker biblioteket som et program i Kammarmusikfestivalen i Sandviken.Hans program Kofferten vekker barnslig nyfikenhet like mycket hos de vuxna som hos barna. I hans koffert finns det inte bare instrument men också olika föremål. Det gemensamma er at allt går at spela på eller ger ljud ifrån sig
Det er någonting facinerande med personer som kan få selv de minste barn at trollbindas i nestan en timme. Det er någonting med hans lugna och stillsamma vesen. Hans blick som för oss att vänta med förundran. Hans fåordiga föreställning som plötselig ändrar tempo.
Det känns som at det inte finns några ljud han inte kan skapa. Vi får i löpet av 45 minutter höre hur det låter genom väggen när grannfruen och man bråkar, han får hele publiken at stemma i allsång, han får oss att blunda och tar med oss ut på havet och ger oss käslan av att måkene svever rett över huvudet på oss. Han spelar på en moderne synth och i andre ögonblicket behöver han en rörmockare för att reparere et udda instrument.
Det känns som at det inte finns några ljud han inte kan skapa. Vi får i löpet av 45 minutter höre hur det låter genom väggen när grannfruen och man bråkar, han får hele publiken at stemma i allsång, han får oss att blunda och tar med oss ut på havet och ger oss käslan av att måkene svever rett över huvudet på oss. Han spelar på en moderne synth och i andre ögonblicket behöver han en rörmockare för att reparere et udda instrument.
Tomas Lundkvist er helt fantastisk och dom barn och vuxna som hittade till Ljushallen i biblioteket fikk en underbar upplevelse. Får ni chansen att någonsin gå på programmet Kofferten, barn som vuxen, ta den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar