
Den här veckan såg jag Parfymen, filmatiserad efter boken av Patrick Süskind med samma namn. Parfymen är berättelsen om pojken Jean-Baptiste Grenouille som föds med en unik förmåga att känna dofter. Han kan följa en människas doft på flera kilometers avstånd men saknar själv helt kroppsdoft, vilket gör att människor undviker honom och tycker att att han är konstig.
Till slut blir han besatt av idéen att kunna behålla dofter från människor och börjar mörda unga, vackra kvinnor för att förvandla dem till parfymer.
Huvudpersonen som spelas av Ben Wishaw får fullt godkänt och trots att han gestaltar en kallblodig mördare så har man empati för karaktären Jean-Baptiste. En av birollerna spelas av Dustin Hoffman och som alltid tycker jag att han spelar över.
Kanske är det åldern men jag har börjat bli mer och mer känslig för otäckheter och jag berördes starkt av bilderna där Jean-Baptiste försöker destillera doften av sina kvinnliga offer. Trots dessa hemskheter så var cinematografin väldigt vacker. Särskilt en av scenerna i slutet av filmen där Jean-Baptiste får en hel folkmassa att råka i extas, den är fantastiskt koreograferad och utförd. Enbart den scenen gör filmen sevärd!
1 kommentar:
Jag har tänkt läsa den i evigheter, men kommer aldrig till skott. Men jag ska ta tag i det, eftersom jag vill se filmen, men måste läsa boken först.
Skicka en kommentar