För två veckor sedan gick jag omkring med pirret och fjärilarna i magen, men den första måndagskvällen var varenda fjäril bortflugen till fördel för total förvirring. Nya namn, nytt bibliotek, nya rutiner, ny stad. Himmel och pannkaka, samma morgon som jag var så nöjd över att ha hittat till jobbet!
Nåväl, nu har det gått två veckor och jag börjar sakta men säkert urskilja en slags kontur. När det blir virrigt har jag väldigt snälla och tålmodiga arbetskompisar som gärna förklarar en gång till och dessutom har ju låntagarna koll på läget, något jag märkte förra veckan. Min kollega förklarade att han skulle gå till bibliotekets övervåning och jag nickade glatt. Hallå! Med en hel vecka i bagaget skulle det väl inte bli några problem att klara sig själv i några minuter.
Tanken på hur bra det går finns fortfarande i mitt huvud då en låntagare kommer och vill betala sina kopior. Piece of cake! Jag har ju fått en genomgång av kassaapparaten! Jag slog in summan, tog emot pengarna och frågade samtidigt med ryggmärgsreflexen: ”Vill du ha kvittot?”, varpå låntagaren nickade. Vid den nicken inser jag att jag inte har en aning om hur man får ut ett kvitto. Alla liksom stannar kvar inne i kassaapparaten. ”Um... vänta lite...” säger jag till låntagaren trots att jag själv fortfarande är vänd mot apparaten och helt desperat försöker läsa på alla de, i mina ögon, hundratals knappar som finns på ovansidan. ”Vet du” säger låntagaren som uppenbarligen inser mitt dilemma, ”de brukar alltid trycka högt upp till vänster.” Och mycket riktigt!! I vänster hörn finns det en knapp med ordet KVITTO och när jag trycker knattrar det snällt fram ett som jag med ett lättat leende kan ge till låntagaren.
Tack och lov att det finns besökare som kan hjälpa den nya bibliotekarien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar