Karin Bergöö föddes 1859 och växte upp i Hallsberg där hennes far var en framgångsrik köpman. Hennes konstnärliga anlag visade sig tidigt och hon började sina konstnärliga studier på Slöjdskolan i Stockholm. Därefter fortsatte hon på Konstakademien 1877-1882.
Efter Konstakademien begav hon sig till den skandinaviska konstnärskolonin i den lilla byn Grez utanför Paris. Där träffade hon Carl Larsson och blev upp över öronen förälskad. De gifte sig 1883.
1888 fick Carl och Karin en liten stuga, Lilla Hyttnäs i Sundborn, Dalarna av Karins far Adolf Bergöö. Lilla Hyttnäs, som från början var en liten parstuga i timmer från 1837, förvandlade Karin och Carl till ett av världens mest kända och personliga konstnärshem.
Karin Larssons kreativa urkraft och personliga stilkänsla är en mycket viktig komponent i Carl Larssons konstnärskap. Den djärva inredningen, de moderna textilierna, de rustika möblerna – det mesta designade hon själv. Man kan säga att deras konstnärskap levde i stark symbios – hon skapade hemmet som han avbildade. Tillsammans skapade de motiven som har kommit att prägla bilden av Sverige och som älskas världen över.
I dag har Karin definitivt klivit fram ur sin mans skugga. Det stora genombrottet kom i samband med utställningen på Victoria & Albert Museum i London 1997 där följande text är hämtad från:
"Karin var Carl Larssons musa. Så tankfull och tyst, porträtterade han henne som sin idol, för alltid ung. Hon var de facto hårt arbetande, orubblig och mycket kreativ. Carl litade på henne som kritiker av hans arbete. Hon skolade sig som konstnär på Konstakademien i Stockholm och Paris. Efter Suzannes födelse 1884, vände hon sitt konstnärsskap till att inreda hemmet, speciellt med vävning och broderi. Hon formgav även möbler och sina och barnens kläder. Hennes mest kreativa period var mellan 1900 and 1910.
Karins textilier var mycket originella. Hon föregick den kommande abstrakta textilkonsten. Hennes kraftiga kompositioner var utförda i vibrerande färger; broderiet använde ofta stiliserade växter. I svart och vitt linne översatte hon på nytt Japanska motiv. Tekniskt äventyrlig, utforskade hon traditionell folklig teknik och experimenterade med andra.
I Sundborn utvecklade Larssons ett estetiskt kamratskap. Han var översvallande, täckte väggarna med blommor och blad. Hon arrangerade levande blommor, men var spartansk och ofta abstrakt i sina formgivningar. Färgerna i interiörerna tycks de valt tillsammans. Deras kombinerade ansträngningar skapade en perfekt helhet.
Och slutligen några titlar:
Andersson, Ingrid: Karin Larsson. Konstnär och konstnärshustru, (1986)
Frieberg, Axel: Karin. En bok om Carl Larssons hustru (1967).
Högardh- Ihr, Christina, Karin Larsson och blommorna i Sundborn, (2008)
Rydin, Lena: Karin Larsson i Närbild, Allkonstnär och Målarhustru, Från A till Ö (1998).
Snodin, Michael och Stavenow-Hidemark, Elisabeth, Carl och Karin Larsson – skapare av ett svenskt ideal, (1998)
Fogelström, Lollo, Robbert, Louise…, De drogo till Paris : nordiska konstnärinnor på 1880-talet (1988)
Och en liten trevlig filmsnutt på 50 minuter:
Karin och Carl Larsson - Vårt älskade Sundborn
På nätet besöker vi självfallet också :
Föreningen Karin Bergöö Larssons vänner
Allt gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar