Fantasyförfattaren David Eddings har dött vid en ålder av 77. Hans hustru Leigh, och likväl medförfattare till de flesta av hans böcker, dog för två år sedan. Tillsammans har de skrivit en mängd fantasyböcker av olika slag.För mig var Edding's verk en inkörsport till fantasygenren när jag började läsa böcker på allvar i början av 90-talet. Serierna Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea och de böcker som följde i samma värld är verkligen episka. Det är fantasy som har en världskarta i bokens inledning och som innefattar en mängd olika folkslag, kulturer, religioner, gudar, människor och landskap som inte är av denna värld... men som man ändå kan känna igen sig i.
Det som gör dessa böcker till en sådan läsupplevelse är egentligen främst dialogen och karaktärerna, för det här är inte den dystra, mörka, sortens fantasy. Nog för att böckerna har sina mörka passager - och då är det mörkt - men det som gör att man vill läsa om huvudpersonernas strapatser är värmen och humorn som finns invävd.
Huvudpersonen (den otippade hjälten), Garion, är egentligen ganska blek och tråkig. Han är ängslig och nervös och förstår inte varför det är just han är den utvalde osv. osv. Den klassiske hjälten helt enkelt, dvs. ganska dum. Personerna som hjälper honom framåt är de mest färgglada, särskilt min favorit besvärjerskan Polgara (Eddings skrev senare Belgaraths dotter och Hertiginnan av Erat om hennes liv) som är den mest drivande.
Serierna är på fem böcker vardera, så det här är verkligen läsning som räcker hela sommaren :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar