Serier är fortfarande en kulturyttring som behandlas lite styvmoderligt på kultursidor men även på bibliotek. Visst har serier fått ett större utrymme hos båda dessa, men någonstans kan jag känna att det inte ses som lika fint eller bra som böcker. Böcker är ”riktig läsning, serier inte. Det brukar heta att serier kan vara bra som ingång till just denna ”riktiga läsning”.
Det är naturligtvis så att serier kan vara en ingång till läsning av andra texter, men att serier för den delen skulle vara sämre läsning än böcker är att reducera serier som hantverk och kulturyttring.
För serier är så mycket, spänner över så många åldrar, målgrupper och genrer.
Det finns humor, spänning, skräck, satir, utlämnande självbiografiska berättelser, superhjältar och dokumentära faktaserier. Korta seriestrippar i dags- och veckopress och album innehållande romaner. Kort sagt; serier är inte ett utan flera.
Vill man få reda på vad som händer inom serievärlden kan jag rekommendera vännen och kollegan Daniel Gustavssons blogg Seriebibliotekarien. Daniel recenserar och tar upp aktuella händelser om serievärlden. Daniel är också snart aktuell med en bok om serier. Den kommer i höst och jag som har tjuvläst den kan säga att den är mycket intressant både för den invigde och oinvigde i ämnet serier.
Själv är jag ingen expert på serier. Jag är (tyvärr) ingen storläsare av serier. Men det finns många bra serier och bäst blir det när man upptäcker att serien man läst inte kunde ha berättatas på något annat sätt. Text och bild fogas samman till en enhet.
Till sist vill jag själv rekommendera några seriealbum jag nyligen läst.
Det finns humor, spänning, skräck, satir, utlämnande självbiografiska berättelser, superhjältar och dokumentära faktaserier. Korta seriestrippar i dags- och veckopress och album innehållande romaner. Kort sagt; serier är inte ett utan flera.
Vill man få reda på vad som händer inom serievärlden kan jag rekommendera vännen och kollegan Daniel Gustavssons blogg Seriebibliotekarien. Daniel recenserar och tar upp aktuella händelser om serievärlden. Daniel är också snart aktuell med en bok om serier. Den kommer i höst och jag som har tjuvläst den kan säga att den är mycket intressant både för den invigde och oinvigde i ämnet serier.
Själv är jag ingen expert på serier. Jag är (tyvärr) ingen storläsare av serier. Men det finns många bra serier och bäst blir det när man upptäcker att serien man läst inte kunde ha berättatas på något annat sätt. Text och bild fogas samman till en enhet.
Till sist vill jag själv rekommendera några seriealbum jag nyligen läst.
Ian Rankin är mest känd för sina deckare om kriminalkommisarien John Rebus. Men Rankin är också en serieälskare och här ger han sig i kast med ett seriemanus om John Constantine huvudkaraktär i serien Hellblazer. Constantine, vars specialitet är rota bland det ockulta, får erbjudandet att reda upp problem som uppstått i en TV-produktion. Ett antal ungdomar är inlåsta (tänk Big Brother) i ett spöklikande hus. Men saker som inte produktionsteamet rår över inträffar och Constantine tar sig an fallet.
Detta är en mycket bra historia och Rankin håller verkligen läsaren på halster. Tecknaren Werther Dell'Ederas teckningar kunde dock ha varit bättre. Men tveka inte att läsa denna fascinerande skräckis.
Även min nästa serierekommendation innehåller ockulta inslag. Mumiens Blod av Ola Skogäng är en berättelse om Theo. Theo äger ett antikvariat som specialiserar på ockulta ting. Han extraknäcker också som detektiv. Det speciella med Theo är att han en gång var människa, men nu är han en människa i en björnkropp (!). Mumiens Blod är en väldigt spännande och vältecknad berättelse som har snygga Stockholmmiljöer som fond. Jag tycker mig se influenser från Tintin (Herge) och som gammal Tintinälskare så njuter jag i fulla drag av den mystiska berättelse. Skogäng är redan klar med album två i denna serien som går under namnet Theos ockulta kuriositeter. Jag hoppas verkligen att detta blir en lång serie med läsvärda album!
Genom att göra research på vapenfabriker, vapenmässor och genom att granska dokument har trojkan fått fram fakta om Sveriges (hycklande) roll inom vapenindustrin.
Som huvudperson har man placerat kufen Zven Johansson. Han är arbetslös, men inser att vapen kan ge stora pengar. Tillsammans med en uppfinnare tar han fram en protoyp på ett massförstörelsevapen och beger sig iväg till en stor vapenmässa.
Boken blandar serierutor och faktasidor om vapenindustrin. Ett grepp som fungerar bra. Författarna skulle dock ha minskat ner satirkofficienten i berättelsen.
Jag tycker nämligen att satiren till viss del skymmer sikten för ett oerhört intressant ämne.
Likafullt är det en bok som skall läsas och den illustrerar verkligen vad man kan använda serieformen till.
Likafullt är det en bok som skall läsas och den illustrerar verkligen vad man kan använda serieformen till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar