Eftersom jag åtminstone vill försöka uppföra mig som en god bibliotekarie gick jag till en av hyllorna i biblioteket som mest vi i branschen känner till: Hylla Ab. Har ni varit där någon gång? Gör gärna ett besök nästa gång du är på biblioteket. Där finns mycket läsvärt för den som är intresserad av kultur, medier, folkbildning, samhällsfrågor - och böcker och bibliotek förstås.
Jag plockade så hem en nyutkommen antologi om bibliotek som folkbildning, med titeln Där människor och tankar möts. Passande titel förstås, är väl just en del av kärnan i bibliotekets folkbildande roll. Skulle jag namnge en bok om biblioteket som folkbildning hade jag velat få med något också om det fria kunskapssökandet; att människor som använder bibliotek drivs framför allt av nyfikenhet och lust att lära, inte av läroplaner, redovisningskrav och annat trist som någon auktoritet pillat dit och kan ställa sig i vägen för ett lustfyllt lärande.
I alla fall en bra bok det där. De olika medverkande författarna, forskarna och debattörerna ringar på olika sätt in folkbibliotekens identitet, och pekar ut framtidsvägar för att jobba folkbildande på bibliotek och inom den traditionella folkbiblidningen, studieförbund och folkhögskolor.
David Karlsson, som hoppade av Kulturutredningen härom året och sedan skrev en bok om sina upplevelser, är extra bra . Han försöker tränga in bakom de slitna och pompösa begreppen mångkultur, kulturpolitik och folkbildning: "Kanske är det just mellan dessa tre begrepp, i relationen mellan folkbildningen, kulturpolitiken och det mångkulturella, som det verkligt intressanta skulle kunna ske?"
Vad menas? Jag tolkar honom som att vi i dagens samhälle inte kan prata om folkbildning, kunskap eller informationsförsörjning utan att också försöka se hur vårt samhälle har förändrats av de senaste decenniernas invandring - och agera utifrån det.
När det kommer till social integration spelar folkbiblioteken en viktig roll som sällan uppmärksammas. Med litteratur, dagstidningar och tidskrifter på både hemspråken och lätt svenska. Med datorer, scanner, fax och kopiering som är så viktiga för att skriva ut blanketter och skicka dokument fram och tillbaka till myndigheter och familjemedlemmar i andra delar av världen. Med de informella samtalen i vardagen och alla små tjänster vi gör som annars brukar ligga på ett medborgarkontor. Studieförbunden gör sitt också, med språkkaféer, familjeverkstäder, cirkelverksamhet och andra viktiga insatser.
Men möjligheterna med ett mångkulturellt samhälle och integration kan inte förverkligas av biblioteken, folkbildningen eller av skolan, som också David Karlsson påpekar. Det är inte språket som är det stora problemet utan den sociala ingenjörskonsten, den bostads- och arbetsmarknadspolitik som bedrivs.
Likväl behövs mångspråkiga forum som hjälper till att bryta segregationen mellan människor. Som skapar förutsättningar för möten ansikte mot ansikte, möten som bryter ned fördomar, föreställningar, bilder av oss och de andra. David Karlsson kallar det "vardagsmirakel".
Så, hur får vi dem att hända för flera, och oftare?
Förra måndagen höll hela Kultur- och fritidskontorets verksamheter i Sandvikens kommun stängt. Bibliotek, konsthallen, kulturskolan, ungdomsgårdarna och Parkbadet träffades för en heldag om kulturmöten.
På förmiddagen lyssnade vi på etnologen och antropologen Gillis Herlitz och på eftermiddagen var det grupparbete av gammalt hederligt slag.
Gillis Hertitz kan konsten att inspirera och samtidigt fördjupade han bilden av kulturmöten till något lika svårt som enkelt: Att se en annan människa som individ, inte representant för ett visst folkslag, en samhällsklass eller något annat.
För att kunna umgås med andra människor handlar om att kunna samverka med andra människor som inte alltid delar ens världsbild. Det är ju människor som möts, inte representanter för kulturer. Och här blir språk viktigt. Att våga öppna sig, ställa frågor, låta sig berikas av mötet.
Jag skulle säga att samma kriterier gäller för bemötande, service och pedagogisk vägledning. Och för kommunikation och marknadsföring. Att inte stirra sig blind på målgrupper utan i första hand se individen som står framför mig. Med olika förutsättningar, behov och önskemål.
Det blev en lyckad dag om kulturmöten där vi inom de olika verksamheterna kunde konstatera att det finns en hel del som vi kan bli bättre på när det gäller social integration. Och som vi kanske kan förbättra tillsammans genom ökad samverkan.
Och vet ni? Med risk för att låta rosenskimrande och överhurtig tror jag vi är på god väg dit. Det pratas mer samarbete mellan verksamheter i år än det gjorts under mina tidigare 7 år i kommunens tjänst.
Så till slut, via den där boken om folkbildning, en utbildningsdag om kulturmöten och av att varje dag umgås med ambitiösa kollegor och möta människor i vårt bibliotek för att hjälpa dem en bit vidare i deras kunskapssökande är jag inne i jobbet igen. En arbetsam men säkert också rolig och spännande höst väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar