23 november 2010

En berättande dag

När man säger till människor i sin omgivning att man tänker åka på en berättarfestival så får man nollställda ansikten tillbaka.

Hur då liksom

Vad menar du

Jaha, men alltså

Själv hade jag aldrig hittat till ABF-huset och Fabula Storytelling Festival 2010 om det inte varit för novelltävlingen Avtryck som Sandvikens Folkbibliotek stod bakom och där priset till de tre förstapristagarna (undertecknad inkluderad) var just att få åka till Fabula Storytelling Festival, en hel helg med berättande. Själv satte jag mig på tåget en lördag för två veckor sedan och tuffade iväg mot något helt okänt. Jag hade lyckats förklara ungefär för vänner och bekanta vad det var, men hade egentligen ingen aning.

Fabula bedriver sedan några år tillbaka en berättarfestival i syfte att bevara och väcka det muntliga berättandet. Kort och gott handlar det om personer som på en scen berättar saker för sin publik. Det kan vara sagor, skräckberättelser, kinesisk historia, you name it. Efter en värmande latte stod jag utanför ABF och fick den där känslan av förväntan som infinner sig när man står ovetandes inför vad som komma skall. Marika Lagerkranzt skymtade förbi i korridoren. Skådespelerskan öppnade festivalen kvällen innan, men lördagen var ändå huvuddag och programmet innehöll så mycket att jag var tvungen att välja.

Först hamnade jag tillsammans med föräldrar och förväntansfulla barn inne i ett mysigt sagorum där ungdomar skolade av organisationen Fabula berättade alla möjliga sagor och historier för publiken. Ungdomarna skolar sig till berättare och för att använda ett populärt ungdomsuttryck så var de SJUKT duktiga. Vi fick höra om pojken som ritade katter på alla möjliga ställen och flickan som om och om igen var nära att förlora livet till ett troll under bron.

Från ungdomarna blev det ett kliv in i sal nummer två. Alla ville vara i sal nummer två, för där skulle Clare Murphy ta sig an scenen. Clare från Irland är det nya sjärnskottet på berättarhimlen och tog oss med på en resa bland kungar och stora slag någonstans på myternas Irland. Den smala, lätt bleka Clare ägde scenen och vad makalöst intressant. Publiken uppskattade henne till fullo och hade inga problem att hänga med i engelskan.

Från Irland till ett seminarium där norska LivBrita Brodal, walesaren Daniel Morden och kenyanska Alumbe Helen Namai samtalade om varför de berättar och hur de tänker kring sina berättelser. Intressant och från det intressanta och en dag som hade maxstartat var det dags att sätta sig i sal nummer två igen och den här gången för att lyssna till Ma Xialong.

Okej, lyssna nu. Det är omöjligt att få någon att förstå vitsen med Ma Xialongs berättelser om man inte var där. Lyssna på följande:

Person 1: Vad var bäst på festivalen då?

Jag: Antagligen Mx Xialong. Han körde berättelser från Kina och berättade på kinesiska hela tiden.

Person 1: Men gud va drygt.

Jag: Det var så jäkla häftigt.

Person 1: Men du fattade väl inget?

Så alltså. I Sal nummer två dök Ma Xialong upp. En ung man som kommer från den kinesiska berättartraditionen som utan att fördjupa oss i detaljer innebär att man efter sex år hos en mästare är redo att själv gå ut och berätta på te-hus runt om i Kina. Sex år gott folk. Efter de tre första åren kan man grunderna så vem som helst hajar det mäktiga med en sådan här person. Ma kom tillsammans med danska forskaren Vibeke Bordahl och franske Abbi Patrix. Tillsammans kör de tre The Chinese Experience. Ma är huvudperson och Abbi och Vibeke berättar för publiken hur deras samarbete fungerar och hur de kom sig att Ma blev inblandad. Att Ma körde hela sin berättelse på kinesiska var ingenting annat än magiskt. Och vi förstod, oj oj oj vad vi förstod bra. Visserligen hade Abbi Patrix berättat ramen i berättelsen, men med inlevelse, ljud och rörelser kommer man långt och det är givande att vara oförstående inför orden, men ändå närvarande i fantasin.Efter Ma Xialong var det fyra-fem punkter kvar på programmet, men i all ärlighet så var det omöjligt att vara kvar. Att kliva ut från The Chinese Experience var som att kliva ut fulladdad av energi. Jag beslutade mig för att lämna ABF-huset och kliva ut i Stockholmsnatten. Inte för att jag var trött, utanför att jag varit med om något speciellt som behövde tid i sinnet. Så en öl och med ynglingen som fajtas med tigern färskt i minnet sade jag förväl till Fabula Storytelling Festival 2010. En upplevelse helt i sin egen klass. En berättande dag.

På sidan http://www.fabulafestival.se/ kan du själv titta på klipp från Fabula Storytelling Festival 2010 och ladda inför kommande festival.

/Mikael Maad, Arbetsmarknadscoach
Share/Save/Bookmark

Inga kommentarer: