Många känner motstånd inför böcker och författarskap från förr. Visst kan det vara så enkelt som att biblioteksböckerna är slitna, språket föråldrat eller att boken inte har något att säga en läsare i dag.
Men sedan finns hinder som snarare handlar om synen på klassikerna. Även bland dem som läser mycket finns fördomar och föreställningar om att klassiker är svårlästa. Vilket är synd, för ofta är det ju precis tvärtom.
Att uppmuntra till läsning av inte bara snackisarna för dagen utan också litteraturens klassiker är en självklar uppgift för bibliotekarien på ett folkbibliotek. Men för att inspirera våra besökare att ta sig an klassikerna behöver vi pröva och utveckla nya former för samtal om litteratur. Att tala om en text ger mer än att bara läsa den. Det som kan kännas lite halvtrist blir plötsligt intressant när jag sätter ord på mina egna upplevelser. Och hör andras.
Under våren har Sandvikens folkbibliotek hjälpt Folkteatern i Gävleborg med att få fram medverkande till samtalsgrupper till “Strindberg möter Gävleborg”, ett samverkansprojekt mellan Folkteatern och Radioteatern i P1 med anledning av att det är 100 år sedan Strindberg dog.
Åtta av programmen har spelats in på biblioteket i Sandviken. De medverkande har först fått lyssna på en inspelning av en Strindbergpjäs. Sedan har man diskuterat den utifrån sina egna liv och erfarenheter.
“Är den här pjäsen relevant i dag?” har varit kärnfrågan. För att få den besvarad har Folkteatern valt att sätta samman grupper i relation till pjäsernas innehåll. Feminister har diskuterat Inför döden medan unga och äldre par har tagit sig an Dödsdansen. Troende kristna, muslimer och mandéer har samlats kring Påsk. Unga kvinnor har lyssnat på och samtalat om Kronbruden, skuldsatta Debet och Kredit. Själv ingick jag i en grupp pappor som diskuterade Fadren.
"I början var den tråkig. Sedan blev man mer och mer involverad i den", löd ett utlåtande om Dödsdansen. En sammanfattning god som någon för alla grupper. Alla verkar känt motstånd i början, och sedan dragits med.
Oavsett vilken pjäs det handlat om så har flera upplevt att man lyssnat på en pjäs av och för sin tid. Ändå har pjäserna gått att diskutera utifrån egna livserfarenheter, ett sekel senare. “Våra innersta känslor har trots allt inte förändrats”, som en deltagare uttryckte det. Vi både känner och känner inte igen oss.
Det får ses som ett gott betyg åt både Strindberg och projektet “Strindberg möter Gävleborg”. Strindberg är samtida och ändå inte. Nu som då.
Programmen har sänts i Sveriges Radio P1 i anslutning till att pjäserna sänds. De går att lyssna på i efterhand via Radioteaterns hemsida.
Marcus Strand
Bibliotekarie på Sandvikens Folkbibliotek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar