Bruce Springsteen har jag lyssnat på sen jag var elva. Sommaren 85, jordbävningen under Ullevi räckte hela vägen till barndomslandet. Första mötet må ha varit på tv:s Bagen året innan men Born in the U.S.A. fastnade inte, jag gillade videos med mycket färg och effekter och visste inte vad Vietnamkriget var.Men halvåret senare gick det inte att undvika Bruce, han var överallt. Till och med b-sidorna på singlarna blev radiohitar.
Det har kommit en ny bok om Bruce Springsteen, den första "riktiga" biografin, en som han själv medverkar i. Boken Bruce är skriven av Peter Ames Carlin, som har intervjuat familjemedlemmar och managers, producenter, musiker med flera i Springsteens närhet. (Jag vet, det kom ett par tegelstenar av Dave Marsh på 80-talet men han står på Springsteens lönelista så även om de ger intressanta inblickar i Bruces historia är de också propagandalitteratur)
Den här bokens verkliga förtjänst är att författaren tagit reda så mycket om Springsteens familjehistoria och hur det påverkade barnet Bruce. Ensamheten på skolgården. Hans utsatthet i relationen till pappan, så oförmögen att visa värme. Mamman som höll ihop familjen, genom arbete och kärlek. Och som tar ett snabblån på banken för att köpa honom en gitarr i julklapp.
Bruce Springsteen har betytt så himla mycket för mig att när trendiga, coola skribenter försöker ned hans betydelse, förminska honom tänker jag alltid: "rör inte min kompis". Visst, jag håller med att det är löjligt när man tävlar i rapporteringen om vad Bruce tycker om EU:s finanskris, eller när varenda socialdemokrat har honom som favoritartist. Men Bruce ÄR min verkliga kompis, även om vi förstås inte känner varann på riktigt så är vad han betytt på riktigt.
Den Bruce som talar bäst till mig är desperata Bruce. Han som gjort mig sällskap i mörka rum, de vilsna, förvirrade känslostormarna i tonårsrummet och senare, kvällar när inget hände och man inte visste vart man skulle ta vägen. Den Bruce som rör sig i stadens mörka utkanter och söker efter något slags hopp där inget hopp finns att få. Att kunna relatera till andra människor, vara del av ett sammanhang.
Marcus Strand
Sandvikens Folkbibliotek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar