Drömfakulteten är boktiteln på årets vinnare av Nordiska rådets litteraturpris. Sara Stridsberg heter författarinnan. Boken sägs vara en fiktiv biografi över Valerie Solanas liv och leverne. Genren är ifrågasatt (nyss diskuterades boken Regissören där Ingemar Bergman är "huvudperson"). Jag tycker att genren är spännande.
Det är väl klart att det uppstår en problematik om man som författare tar ära och berömmelse av riktiga personer (om det är ren lögn vill säga!) Men annars finns det, i mitt tycke, en övertro på litterära verk som sanningsenliga dokument. Till och med en s.k självbiografi är väl en lek med det egna jaget? Även där kan man väl räkna med att författaren/författarinnan lägger till och drar ifrån. Har inte själva livet draget av fiktion?
Nåväl, tillbaka till själva priset. Är det rätt och riktigt att tävla i litteratur? Givetvis, svarar jag. Självklart kan man alltid diskutera om rätt bok vann. Men också den diskussionen är en vinst för litteraturen och läsandet. Oavsett om det handlar om Nobelpris, Augustpris, Astrid Lindgren-priset eller något annat nationellt eller internationellt bokpris, så sätts fokus på litteraturen. Och gillar man litteratur så kan aldrig ett sådant fokus vara fel. I tider då allt och alla kämpar om utrymme, så får man vara glad den stund strålkastaren lyser.
Ett pris ger, förutom lite slantar, uppmärksamhet på den vinnande författaren eller författarinnan och förhoppningsvis får han eller hon några fler läsare.
Sara Stridsberg fanns, innan hon vann priset, inte på min "ska läsa"- lista. Men nu har hon både tagit sig in på listan och dessutom ligger den prisbelönta romanen i min ryggsäck. Tänk vad ett bokpris skapar förutsättningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar