Jag känner behovet av att få återkomma till Sture Dahlström. Jag vill verkligen att ni som ännu inte provat att läsa honom ska göra det. Problemet är väl möjligen att peka på en bok att läsa när alla är så bra! Sture Dahlström är arbetargrabben som fångades av jazzen, något som skildras i romanen Änglar blåser hårt, där resonemanget om meningen med det liv vi lever stöds av ett jazzackompanjemang. Sture Dahlström inspirerades av Beatkulturen i sitt sätt att leva. Och beatinfluenserna går igen också i hans skrivande. Men etiketten på Dahlströms skrivande är i sig ointressant. Etiketter är egentligen alltid ointressanta.
I Dahströms prosa finns det uppkäftiga, det upproriska, det erotiska och helt galna. Allt i en skön mix som ställer alla begrepp upp och ned. Hur kan man motstå romanen Den galopperande svensken som i korta drag handlar om komponistgeniet Bergman-Wasa som reser runt i världen och livnär sej på att skriva nationalsånger till nygrundade stater. Han samlar gamla mässingsröntgenapparater för att han gillar att förföra kvinnor inuti såna anläggningar. Han provar på att sköta en påfågelfarm, men fåglarna förökar sej i sån fart att dom hotar att kväva honom. Han köper ett utdömt sjukhus som visar sej ha kvarglömda åldringar på vinden. Han för ett privat krig mot de stora flygbolagen och bombarderar lågtgående flygplan med en romersk kastmaskin. Han förför kvinnor ideligen och blir ideligen själv förförd. Allt i ett rasande tempo över 350 täta sidor. (texten hämtad från Sture Dahlströmsällskapets webbsida).
Böckerna Tango för enbeta och Huggormens tid handlar om Karl Andersson som för ett enmanskrig mot staten och byråkratin. Böckerna är en aning mer realistiska, men med den Dahlströmska galenskap (eller friskhetstecken?) som gör att du både skrattar och gråter.
En av Dahlströms sista böcker kom att bli Stilla dagar på floden. Jag ser den boken som ett slags slutdokument. Den kan liknas vid en dystopi över vår värld och Dahlströms stämningsläge kan liknas vid en ensam mollstämd saxofon som spelar melodin om hur vi i mångt och mycket misslyckats med att förvalta vår egna liv och vårt gemensamma arv. Men låt er inte nedslås, utan börja med de galna, vilda och levnadsglada titlarna. Vill du ha mer information om Sture Dahlström gör du ett besök på Sture Dahströmsällskapets webbsida. Bli medlem om du vill stödja främjandet av Dahlströms litteratur. Men beakta vad Sture Dahströms karaktär Karl Andersson säger i Huggormens tid: "Det enda parti, den enda sammanslutning eller förening som duger består enligt min mening av en medlem."
Behöver jag tillägga att böckerna finns att låna på biblioteket?
Böckerna Tango för enbeta och Huggormens tid handlar om Karl Andersson som för ett enmanskrig mot staten och byråkratin. Böckerna är en aning mer realistiska, men med den Dahlströmska galenskap (eller friskhetstecken?) som gör att du både skrattar och gråter.
En av Dahlströms sista böcker kom att bli Stilla dagar på floden. Jag ser den boken som ett slags slutdokument. Den kan liknas vid en dystopi över vår värld och Dahlströms stämningsläge kan liknas vid en ensam mollstämd saxofon som spelar melodin om hur vi i mångt och mycket misslyckats med att förvalta vår egna liv och vårt gemensamma arv. Men låt er inte nedslås, utan börja med de galna, vilda och levnadsglada titlarna. Vill du ha mer information om Sture Dahlström gör du ett besök på Sture Dahströmsällskapets webbsida. Bli medlem om du vill stödja främjandet av Dahlströms litteratur. Men beakta vad Sture Dahströms karaktär Karl Andersson säger i Huggormens tid: "Det enda parti, den enda sammanslutning eller förening som duger består enligt min mening av en medlem."
Behöver jag tillägga att böckerna finns att låna på biblioteket?
Nej, jag trodde väl det.
1 kommentar:
Håller med Dig till 100 %.Sture D är helt underbar och man kan läsa hans böcker om och om igen med ett ständigt leende på läpparna.
Skicka en kommentar