15-åriga Claire träffar nästan aldrig sin mamma, eftersom hon jämt jobbar. Istället kommunicerar de med varandra genom att skriva meddelanden på post-it lappar och sätta upp på kylskåpsdörren. Lapparna utgörs av allt från korta inköpslistor och förfrågningar om veckopengen till längre personliga meddelanden om hur mycket de saknar varandra.
Jag kunde absolut inte sluta läsa förrän jag nått sista sidan! Handlingen kan kanske tyckas banal till en början, men rätt så snart går det upp för mig som läsare att någonting är på tok med Claires mamma. I samma stund blir de korta noteringarna allt längre för att slutligen bli väldigt tårdrypande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar