Den nya antologin Springsteenland där ett gäng svenska journalister skriver om sin relation till Bruce Springsteen kunde ha blivit helt hopplös. Det fanns gott om fog för farhågor, men den här gången slipper vi de mesta dumheterna som brukar skrivas av människor som bara vågar gilla hans tidiga 70-talsskägg eller de akustiska plattorna, men inte ge sig hän kraften, energin, extasen i det fulländande rockmaskineriet.Jag gillar särskilt Ulf Stolts berättelse om ett möte med den trettionånting-krisande Bruce som tillbringade sommaren 1983 med att lira med lokala coverband i Asbury Park 1983. Jag vet inte om den är helt sann, men man vill ju gärna tro det. En annan höjdare kommer från Clara Törnvall som skriver om identifikationen med denna mångmiljardär och argumenterar snyggt för att Terry i Backstreets är en kvinna, inte en manlig kompis vilket är den allmänna tolkningen. Det är också kul att följa Malena Rydells sökande efter Julianne Philips, Springsteens ex-fru.
Springsteenland är en helt okej bok. Som gjord för avslappnad sommarläsning, en text i taget. Den blir ännu bättre om man lyssnar på The River cd 2 under tiden.
Den bästa svenska text som skrivits om Bruce Springsteen finns dock inte med här. Den har Bodil Malmsten skrivit, och är ett brev till Tom Waits och Bruce Springsteen från "Sweet Sixteen". Den finns i en annan antologi kallad Elektriska drömmar från 1982 och går att låna på biblioteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar