Bollen är äntligen i luften. Vuvuzuelorna ljuder oavbrutet. Hela världens ögon är riktade mot Sydafrika.
Så var det också på 80-talet då låten "Free Nelson Mandela" av Special A.K.A (bandet kallades också för The Specials) ljöd nästan lika högt som vuvuzuelerna.
I USA samlade Steve Van Zandt sina artistkollegor i låten och plattan "Sun City".
Sandvikensonen Tomas Ledin ville inte vara sämre och gjorde gemensam sak med proggräven Mikael Wiehe och mönstrade sina rockkumpaner under samlingsnamnet Svensk Rock mot Apartheid. Det blev en platta och en stor gala (det här var långt innan TV4 skapade inflation i välgörenhetsgalor...).
Visst minns ni väl hits som "Berg är till för att flyttas" och "Soweto"? Vilka tider... Året var 1985.
Nåväl, om det var Ledin och Wiehes kraftsamling som till sist störtade apartheidregimen med P.W Botha i spetsen låter jag vara osagt.
11 februari 1990 blev i alla fall Nelson Mandela frigiven från fängelset på Robben Island. 1993 fick han Nobels fredspris och 1994 blev han president. Mandela ledde landet fram till 1999.
När fotbollsintresserade nu har mage att kritisera ljudet från vuvuzuelorna kanske de istället skulle kunna glädjas tillsammans med den unga demokratin, som har gått från Free Nelson Mandela och Ain´t gonna play Sun City, till att få vara värd för ett av de största idrottsevenemangen som finns.
Det finns naturligtvis en hel del litteratur om Mandela och Sydafrika. Jag skall inte påstå att jag läst så många. Men Mandelas självbiografi "Den långa vägen till frihet" är läsvärd och Per Wästbergs "Vägarna till Afrika" likaså. De finns att låna på ett bibliotek nära dig.
Till sist återupplever vi minnen via tuben:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar