Kommunal extas

Som en röd tråd, närvarande överallt på Dunkers kulturhus i Helsingborg möts man som besökare av en installation, signerad Mikael Pauli. Konstverket som heter Kommunal extas refererar till en hel by i stark hänryckning, en extas som drivs fram av byns shaman eller medicinman.

Genom att använda extasen som metafor för en konst- eller kulturupplevelse är konstverket tänkt att ge en bild av alla de kulturverksamheter som finns i huset. Att gå in i extasen är det samma som att göra en mindre resa, som här blir ett sätt att beskriva en stark kulturupplevelse.

Ingenstans har jag funnit en bättre beskrivning av vardagen på ett folkbibliotek, när mötet med en besökare inte enbart handlar om service utan höjs till något mer, ett samspel där vi nyfikna, med delad entusiasm genomför några steg tillsammans på våra personliga bildningsresor. När vi är här och nu, tjänare och kund, en värd och en gäst som har roligt och blir lite klokare tillsammans.

Kommunal extas, en sån härlig ambition att ha med sig i vardagen på ett bibliotek!

Så här inför sommar och semester infaller sig likväl ett slags lugn i vardagen på de flesta arbetsplatser. Visserligen fortsätter huvudbiblioteket i Sandviken att ha öppet varje dag, men arbetet förändras. Vi som jobbar går dit i huvudsak för att ha passtjänstgöring och för att ägna oss åt den årliga sommargallringen.

Läge därmed, för en summering av första halvåret 2010.

Vi startade biblioteksåret med en riktig nyårspresent till alla som önskat att biblioteket skulle öppna tidigare på vardagar: Från 4 januari slår vi upp dörrarna klockan 10 igen, inte minst till glädje för alla daglediga och för förskolegrupperna. Vi har förstått att det var efterlängtat, så det kändes bra att kunna göra den förändringen.

Det kunde vi göra tack vare att vi i slutet av 2009 omorganiserade låne- och informationsärendena på biblioteket, med ökad självbetjäning, 1 reception och 3 nya infopunkter.

Den första tiden på det nya året kom också att handla om att lära både oss själva och våra besökare det nya arbetssättet, med ökad självservice och mer fokus på handledning på informationssökning.

Hur vi arbetar i biblioteket och hur våra besökare agerar när de kommer till oss är något som är svårt att sätta ord på. Jag vill ändå påstå att det är inom detta område Sandvikens folkbibliotek utmärker sig extra, det som gör oss lite unika: Vi är ett starkt vardagsbibliotek, det är den vardagliga verksamheten som allt strategiskt utvecklingsarbete vi håller på med pekar mot.

Vårt mål är att våra besökare alltid ska bli sedda och bekräftade, men också få möjlighet att lära sig något nytt varje gång de kommer till oss. Vi försöker vara sådär trevliga och hjälpsamma som personalen på ett mindre bibliotek, men också använda vår kompetens för att erbjuda våra besökare lustfyllda lärtillfällen värdiga det bästa skol- eller högskolebibliotek.

Digital delaktighet handlar om att lyfta alla, inte bara nybörjare utan också de som kommit en bit på väg. På biblioteket kan vi genom att skapa nya tjänster och arbetssätt, till exempel med ökad självbetjäning, stödja och uppmuntra våra besökare att vilja lära mer och utveckla sin digitala kompetens.

Under våren har vi startat med drop in med handledning för alla som vill lära mer om Internet och digitala medier. Vi har också jobbat vidare med att skapa nya tjänster för sociala medier, och där kommer än mer att hända under hösten, var så säker.

Bakom kulisserna håller två parallella utvecklingsprojekt på att ta form. Dels gäller det de förändringar det skulle innebära för oss om Kulturskolan flyttar in i Folkets Hus. I bästa fall ett ökat samarbete mellan husets olika verksamheter och vad man skulle kunna kalla ett interfolierat kulturhus. I värsta fall kvadratmeterkrig och täta skott mellan verksamheterna.

Sedan projektet Litteraturhus för barn och unga. Vi har fått projektpengar från Kulturrådet, dock inte så mycket som vi hade hoppats på. I höst sätter vi i alla fall igång. Förhoppningsvis kan en projektledare anställas, och en process spännande att följa. Helt klart blir det en större barnavdelning än dagens, och en verksamhet mer inriktad på fördjupande samtal om litteratur och eget skapande.

Det är inte bara huvudbiblioteket som går bra. Även filialbiblioteken skördar framgångar och är flitigt besökta. Järbo bibliotek får tjäna som gott exempel. Som från 2008 till 2009 hade ökat med nästan 3000 utlån, och nu första halvåret 2010 ökat med 1000 utlån mer än förra årets första halvår.

En förklaring finns i ett gott samarbete med lärarna på skolan. Nästan alla klasser kommer regelbundet, och har infört schemalagda biblioteksbesök udda och jämna veckor. Dessutom håller vår filialansvarige i Järbo, Anna Bergström, bokprat för alla klasser som vill, och ordnar välbesökta babykaféer och Måndagsmixföreställningar med musik, drama och berättelser.

Därtill är Järbo bibliotek en mötesplats i dess bästa innebörd. Inte minst för pensionärerna som hjälper till att hålla biblioteket öppet när Anna inte är på plats, och för stavgångsgruppen som stannar till för en välförtjänt fikapaus och för att diskutera världsfrågor och vad som händer på byn.

Bäst i biblioteket är ändå Annas skyltningar, exponeringen av böcker i bokhyllorna. Här finns mycket för besökaren att inspireras av! Och för andra bibliotek att ta efter, också utanför kommungränserna.

Sedan älskar jag initiativ som det från Eva Norrbelius Coleman på Björksätra bibliotek, som kläckte idén att alla som går ut nian i Sandvikens kommun ska få en bokgåva från biblioteket. Vi döpte snart internt projektet till Barnens sista bok, men vi får hoppas att den ger motsatt verkan.

Sedan alla bokprat, biblioteksvisningar för SFI-elever, omsorgsgrupper, förskolor och skolor, studiebesök från andra bibliotek, bokskolor för sexåringar, bvc-träffar, läsecirklar, bloggtips, bokfrukostar, författarprogram, sagostunder, babykaféer, utställningar, nyhetsbrev och allt annat läsfrämjande arbete…

Och som kronan på verket har vi blivit nominerade till Årets bibliotek. Fantastiskt roligt. Om vi vinner eller inte är omöjligt att sia om. Vi är duktiga, men våra medtävlare är också väldigt bra. Det vi tycker är roligast är bekräftelsen vi fått, inte minst från våra besökare.

Den bästa belöningen, och kanske en förnimmelse om att det går att uppnå kommunal extas även i en gammal bruksort som Sandviken?

Trevlig sommar på er!

Kommunal extas