Löjligt

Jag är verkligen inte bra på det här. Tanken är väl med bloggadet att man ska uppdatera och vara aktiv. Tragiskt nog har jag koncentrationssvårigheter och mina yngre bröder gör det inte lättare. Speciellt inte under deras sommarlov. Nåväl. Jag såg en film igår, eller åtminstone hälften. "Stalingrad" som handlar om de miljoner människor som föll offer för "politikernas" makthysteri. Och sådant får mig att reagera, jag kan plötsligt skratta åt idén att man har arméer med människor (denna intelligenta varelse) som tvingas eller frivilligt går under parollen "svensk", "tysk" eller vilken nationalitet det nu handlar om. Det är likadant som övriga livet där kristna för tyst krig mot icke-religiösa, eller när RFSL för sitt lilla krig om heteronormen (ständigt återkommande i Fredriks tankesfär för övrigt). Jag blir så sky förbannad över dessa löjliga människor som visar styrka genom att visa dumdristighet. Visa mod genom att visa feghet för debatt. Visa paradiset genom ett helvete. För varför slåss dom? Politiska övertygelser eller låt oss kalla det övertygelser överhuvudtaget. Man krigar för att hitta gemenskap med den egna gruppen som man ju skapar genom krig. Nationalism uppstår när länder krigar. På vilket sätt spelar ingen roll. Exempel: Norge och Sverigehistorier (Jo, det är sant, jag har själv bott i Norge en tid där eleverna i min klass berätade Sverigehistoier om korkade svenskar).
Det absolut löjligaste i filmen var trots allt när man bad om vapenvila. Bo vägg i vägg med fienden. Som när barnen lekte krig när de var små och skulle hem och äta för mamma tjatade så hemskt. Går förbi fienden, hatar dom för att dom inte är likadana. För att dom måste, för att övertygelsen vilar i deras blodtörstiga huvuden. Det är precis som en lek, som ett spel. Men det är makthavarna bakom som bestämmer, sätter in arméer, offrar liv för en övertygelse. Istället för att diskutera som en intelligent människa över gränser. Man kan lära av varandra, och bäst går det när gränserna sprängs, när gränser upphävs för en kort stund och vi märker att vi är likadana. När vi märker att alla människor är lika olika varandra här som där. Det är töntigt för mig att slåss. Skrattar åt det löjliga slaget, hyllar det stående argumentet. Just för att det är starkare att tycka än att göra. Just för att det är mänskligare. Nej, usch för Bush. Nästa blogg kan visserligen handla om min syn på USA. Vi får se.

/Fredrik Magnusson

Löjligt