Författaren William Paul Young har lyckats tämligen väl med sin inledning.
Något hemskt ska hända. Det står utom alla tvivel. Och bokens inledande kapitel får läsaren att nästan bäva inför tragedin som komma skall. Sedan: ett flickebarn försvinner under en campingtur. Alldeles uppenbart bortförd av en sinnesrubbad massmördare. Man hittar aldrig hennes kropp men allt pekar på att hon blivit brutalt mördad i ett ödehus i Oregons vildmark.
Fyra år senare lever fadern Mack fortfarande med DEN STORA SORGEN och därför vet han inte vad han ska tro när han en dag hittar en liten lapp med en inbjudan att komma till ödehuset över en helg. Han reser tillbaka till ödehuset.
Det som möter honom där skakar om honom ända in i märgen och förändrar hela hans sätt att se på världen.
Han möter Gud, Jesus och den helige ande i skepnad av en stor svart kvinna, en arabisk trädgårdsmästare/vaktmästare och en asiatisk, älvliknande kvinna. Och de teologiska diskussionerna dem emellan formligen flödar likt ett vattenfall. På ena sidan skranket finner vi barnafadern Mack som vill ställa Gud till svars för det onda som skett och på andra sidan finns den kristna religionens frontfigurer som öser religiösa visdomsord och varma kärleksord över fadern.
Ödehuset brottas alltså med de stora och oändliga teologiska frågorna. Om Gud finns, hur kan det då finnas så mycket lidande och ondska i världen? Om Gud finns, är han kanske inte den vi tror? Och det är dessa frågor som är de primära i boken, själva thrillerstoryn befinner sig trist nog någonstans i periferin.
Ödehuset, eller The Shack, som den heter i original, är en enorm boksuccé i USA.
Ödehuset, eller The Shack, som den heter i original, är en enorm boksuccé i USA.
Kanske för att den ger tröst och inger hopp i svåra tider, kanske för att den amerikanska kulturen är mer präglad av religionens kraft, men kanske också för att bilden av Youngs Gud är helt politiskt korrekt, en svart husmoderlig kvinna med svängande höfter och ett frejdigt humör?
Å andra sidan är den inte så litet flummig och alla långa filosofiska diskussioner får mig mer än en gång att klippa med ögonlocken.
Trevlig läsning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar