Jag var trött på fotboll under flera år. Spelat som barn men slutade sedan. Tittade bara, division fyra, fem. Allsvenskan. Landslagsmatcher och Jesper Blomkvists uppvisning i Champions League mot Manchester United där nån gång på 90-talet. Sen bara United. På Tv. Och Champions League. På Tv. Inget annat. En GIF-match om året. Ungefär.Tror jag tröttnade på spelarna. De "sköna" typerna som börjar varje mening med ett nej. Zlatan som ideal. I stället för Cantona, Keane, och Jonas Thern.
Och de hopplösa kommentatorerna sen. En timmes försnack och man har lessnat på matchen innan den hunnit börja. Men nu, efter att ha ramlat över Erik Nivas Liven längs linjen är jag tillbaka i hetluften igen.
Fantastiska texter och intervjuer om och med de största profilerna i värlsfotbollen och en hel rad okända figurer i utkanterna, supportrar, talanger på väg att blomma ut eller de som det aldrig blev något av, och de mäktiga ägarna, de med pengar men utan fotbollshjärta, och de med både och.
Bara en sån sak som att han får Zidane att berätta om skallningen på Materazzi.
Bra skrivet och lätt att både lägga ifrån sig och ta upp igen när man har några minuter över i sommar.
Rekommenderas härmed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar