Idag är det Internationella
kvinnodagen och jag vill passa på att tipsa om boken Hatet : En bok
om antifeminism av Maria Sveland.
Journalisten och författaren Maria
Sveland är själv van att ta emot hot och kränkningar via brev och
e-post, särskilt i samband med debattartiklar och andra
publiceringar. En dag dimper det ner ett riktigt otäckt hotbrev på
hallmattan signerat ”Breiviks fanclub”, som ger henne ett
ultimatum: antingen lämna offentligheten eller dö. Först blir hon
stel av skräck men sedan förbannad. I denna känsla förstår hon
att hon vill gräva djupare i detta hat som hon är långt ifrån
ensam om att utsättas för.
I de olika kapitlen i boken
exemplifierar Sveland olika händelser då feminister och enskilda
kvinnor fått mottaga hotelser från antifeminister. Hon belyser
händelserna ur ett historiskt och politiskt perspektiv. Några av de
händelser hon analyserar är programmet Könskriget, som kritiserade
Riksorganisationen för Sveriges kvinnojourer och menade att de hade
för mycket inflytande över politiker och jämställdhetsfrågor.
Programmet vinklades för att skapa intrycket av att organisationen
leddes av ”en halvtokig grupp manshatande kvinnor som såg pedofila
satanistiska nätverk överallt”. Det här programmet fick oerhört
genomslag och medieutrymme. Det påverkade även det nystartade
partiet Feministiskt initiativ som även de kom att betraktas som
manshatare. Drevet var enormt.
Sveland analyserar händelser på ett
intressant sätt och sätter antifeminismen i jämförelse med rasism
och den högerradikala våg som just nu sveper över Europa. Hon
menar att ju mer utrymme dessa åsikter får i den offentliga
debatten, desto mer kommer vi vänja oss vid dem. Detta ser hon som
ett stort problem.
När jag läst ut boken försöker jag
tänka på några av de rader Sveland skriver i början av boken. Hon
skriver att hon när hon publicerar artiklar och böcker får mycket
uppskattning och beröm också, men att den här boken kommer handla
om hatet som också väller in. Det hjälper mig att nyansera
problemet och inte enbart se allt nattsvart. Kärleken måste vara
större än hatet.
2 kommentarer:
Maria Sveland tycks se all kritik mot feminismen som oönskad och nån form av hot. Jag tycker dock att Maria Sveland är ute på farliga vägar när hon ser all kritik som nåt hon vill stoppa. Om jag tex skulle kommentera att en feministisk skribent tycker att det skulle behövas fler kvinnojourer, men där jag tycker att de skulle vara könsneutrala, är jag då kvinnofientlig och en antifeminist?/Peter
Jag förstår din synpunkt. När övergår kritik till hat, var går gränsen? I arbetarbladets recension av boken idag lyftes samma synpunkt fram. Jag tänker att de här hoten och kränkkningar av henne som person har ju inget att göra med problemet i fråga som hon lyfter. Det är så synd att det inte alla gånger blir en ordentlig debatt av en fråga eftersom fokus helt plötsligt läggs på personen som lyft frågan. Där tänker jag att gränsen går, vid den fokusförskjutningen /Linnea
Skicka en kommentar