Att bli en läsare och skriva sig till

Sedan i höstas har ABF i Uppsala län och Gästrikebygden tillsammans med Uppsala stadsbibliotek och Sandvikens folkbibliotek drivit projektet ”Uppsala och Sandviken läser och berättar”. 

Projektet har fått ekonomiskt stöd av Kulturrådet i syfte att uppmuntra läsfrämjande insatser i samarbete mellan folkbibliotek och studieförbund.

Läsambassadörer har utbildats i att leda bokcirklar och på andra sätt arbeta med att väcka intresse för litteratur och läsning bland läsovana. En familjemedlem, en vän, granne eller en arbetskamrat som sällan eller aldrig läser en bok eller besöker ett bibliotek.

Den 13 april var det festlig avslutning på läsambassadörsutbildningen. Våra nyutbildade läsambassadörer fick då möjlighet att träffa författarna Martina Haag, Kristian Lundberg och Victor Rojas under en författardag i Gysinge, och höra dem berätta om sitt skrivande och sitt läsande.

Kanske kom Kristian Lundberg oss närmast, då han berättade hudlöst om sin uppväxt. Fem barn som bor med sin paranoida schizofrena mamma mitt i Malmö utan att någon, samhället, socialtjänsten, reagerade. Om utanförskapet han känt hela sitt, hur erfarenheten att leva ett liv i skuggan också präglat hans vuxna liv. Att sakna kunskaper som andra har. Det kollektiva medvetandet. Att när man faller genom det trygga livet med fast inkomst åter finner sig i samma situationer, och samma förnedring, som då.

Och vanmakten; att inte ha mandat att bestämma över sitt eget liv. Om motståndet att läsa som finns där och byggs på av att mamman hävdar att om du läser blir du sinnessjuk. Som Fröding.

Så när Kristian är 13 och i skolan skickas till skolbiblioteket som straff (!) är det först efter 30-talet såna straff som han "av ren leda" tar ned en bok från en hylla och börjar läsa. Som råkar vara Frödings samlade dikter, med författaren i nattsärk och vilt skägg på omslaget.

Hur att bli en läsare också betydde att gå från offer till aktör. Att ställd inför ett val till slut välja sluta vara offer, och ta tag i sin situation. Bli en aktör genom att sluta läsa planlöst, i stället använda läsandet som byggklossar.

Människovärde: genom läsandet erövra språket, ta kontroll, makt över sitt liv. Och om berättelsen om sitt liv. Så det spelar ingen roll om han får eller inte får ge ut några fler böcker. Pengar finns ändå inte att tjäna på det. Men att äga språket är att äga möjligheten att genom ord bearbeta upplevelser från förr, och nu. Det gör all skillnad.

Så när han åter jobbar i Malmös hamn, på vad som kallas yarden, är det också han som ser ett annat Sverige än när han sist jobbade där. Och kan skriva den boken. Ta sig därifrån eller i alla fall inte sjunka ner. För språket finns där, möjligheterna, makten över orden och livet, berättelsen.

Och nu har han skrivit boken En hemstad, om sitt Malmö och vännerna han hade men som nu alla dött efter liv i kriminalitet. Men det viktiga är inte berättelsen om Kristian och hans vänner. Utan den om det nya Sverige, som växer fram i skuggan utan skyddsombud och rättigheter för de som gör jobbet numera är anställda på bemanningsföretag och då gäller inte samma lagar regler.

Makt och vanmakt.

Kristian rundar av, kanske för att vi i publiken är en sån mix av industriarbetare, Metallare, Fas 3:are, arbetslösa, invandrare, kulturarbetare och folkbildare med att prata om vikten av filialbibliotek i ytterområdena. Hur den där ensamma bibliotekarien med sina frågor, "har du läst den och den", också gav den unge Kristian en annan identitet än den som bil- och mopedtjuv. Den som läsare. Att bli en läsare och genom att erövra språket bli till.

Så enkelt, och så märkligt svårt i en tid som vår.

/Marcus Strand, Sandvikens Folkbibliotek

Ps. Bilderna från Gysinge är tagna av Anneli Pirinen.

Att bli en läsare och skriva sig till