Och dagarna är som små sekler av Göran Greider

Jag läser och tycker mycket om Göran Greiders senaste diktsamling: Och dagarna är som små sekler. Över huvud taget är ju Greider rätt underbar, som politisk person och poet. Det känns fint att han är därute. Oförtröttlig som det verkar. Evigt iakttagande, analyserande. Hans klokskap och idealism.  Känslan är att vi behöver honom - vad man än själv råkar ha för politisk hemvist.

Den här boken rymmer ett par vad han kallar "Årstasviter". Skrivna i och om Årsta i utkanten av Stockholm. Om man ska kalla detta dikt vet jag inte. Mer dagbok. Vardagslivet tränger på, in i de politiska reflektionerna. Det handlar om det som händer i förorten Årsta. När den blev en del av Stockholm. Segregationen som hände. På ett ställe hånas Greider av en taxichaufför efter att ha påstått Årsta vara en förort. Nu en del av innerstan. Och Årstaskogen ett helgnöje för stadens innevånare.

Greider ser förstås lösningar, lika spännande och rätt som omöjliga. Som jag ändå delar, hur drömmande det än må vara. Som i den här, om att Stockholm bara är en konstruktion. Ett maktspråk.

Slå sönder Stockholm!
Var fjärde svensk bor i Stockholm,
men Stockholm är en konstruktion
som kan plockas isär och slås isär.
Splittra Stockholm i de rika områdena
och de fattiga områdena
i normalinkomsttagarområdena
och de verkliga solsidorna
så att löntagarstaden och arbetslöshetsstaden
och den ojämlika staden blir synlig!
När den staden blir synlig
kommer också några av de blåa
områdena att svagt skifta färg - plötsligt
får de höra om en ny idé om samhället
och Leviathan skiftar ansikte

Här finns också ett gäng dikter skrivna i Dala Floda, nära jobbet som chefsredaktör på Dala-Demokraten. Där naturen blir mer närvarande. Glesbygdens problematik. Hur allt strömmar mot städerna, makten, berättelserna, tolkningsföreträdet. Men spåren av samhällsutvecklingen, den politiska agendan blir också lite mer synlig: "Nej landsbygden är inte i kris. Det är bara så att det är här som krisen visar sig"

Och en sorts mysticism jag känner igen från en av mina favoritpoeter, Gary Snyder. Naturen nära själen, kontra stadens möjligheter för självförverkligande. Bli nån annan än vad landsbygden vågar ge rum för:

Den som har hemligheter
ger sig av till de underbara städerna.
Men de som återvänder till fälten
skogarna och de smala vintervägarna
gör det för ögonblickens skull:
det egna livets slingrande band i solen
imperierna sedda från ett skogsbryn.

Mer om Göran Greider i den här fina intervjun om skrivande:
 http://spraktidningen.se/artiklar/2013/08/greiders-stora-skrivargladje

Marcus Strand
Bibliotekarie, Sandvikens folkbibliotek

Och dagarna är som små sekler av Göran Greider