04 oktober 2013

Integration handlar om relationer

Förhoppningsvis är det numera väl känt att Folkbiblioteket har en viktig funktion för många nysvenskar som söker vägar in i svenska samhället och den svenska kulturen. För många också enda chansen att träffa svenskar och prata svenska på en (hyfsat) neutral arena utifrån (hyfsat) jämlika förhållanden. Och under den första tiden en närmast livsviktig förutsättning för att hålla kontakt med släktingar i hemlandet, och med ambassader, myndigheter och så vidare.

Men det är något som inte hänger ihop i det svenska samhället. Vi som jobbar här gör nog vårt bästa men ibland faller vi platt.

Jag tänker på situationer som den här, helt nyligen: En äldre man följer med som tolk till en kvinna ca 55 år. De kommer direkt från Arbetsförmedlingen som hänvisat dem till biblioteket. De behöver hjälp att fylla ett CV-formulär. Kvinnan har varit hemmafru hela sitt liv. Saknar utbildning och arbetslivserfarenhet, det vill säga av den formella karaktär man fyller ett CV med. Formuläret är upplagt så att man måste fylla i utbildningsnivå, antal år och så vidare med hjälp av förval. Om inget förval passar går det inte att fylla i formuläret. Så vi kör fast rätt fort. Det enda jag kan göra är att hänvisa dem åter till Arbetsförmedlingen.

Och hoppas att de nästa gång får träffa en handläggare som bryr sig. En minst sagt otillfredsställande känsla.

Tänk om vi hade en beredskap, en infrastruktur där olika aktörer lärde sig att vara resurser kring en individ som behöver vår hjälp och vårt stöd för att komma in i det svenska samhället. I stället för det här duttandet. Alla lyckliga slumpar. För varje sådan finns det nog också en olycklig slump.

I förrgår var jag på ett möte i ett höstvackert Högbo Bruk på den så kallade Språkstudion, en del av projektet Arbetslust i Sandvikens kommun. Det är fantastiskt att höra Irene och Marie som jobbar där berätta om sitt arbete med att stärka språket hos långtidsarbetslösa nysvenskar och ge dem redskap att lyckas bättre på den tuffa arbetsmarknaden. Deras engagemang, omtanke och de fördjupade relationerna till människorna. Där finns något att lära. För många.

För nog måste integration handla om relationer. Omtanke. Att göra det lilla extra. Nå ut och nå fram. Ge något och få något tillbaka. Jag har mycket lång väg kvar, precis som många andra. Jag vet vi måste börja prata om hur det ser ut i samhället och vad vi på biblioteken kan bidra med för att bidra till en positiv samhällsutveckling. Och jag vet att jag borde ringa och skälla på Arbetsförmedlingen och Migrationsverket med sina fåniga formulär.

I går hjälpte jag en man översätta ett brev från engelska till svenska som hans hustru i Burundi skrivit för Migrationsverket. En kärlekshistoria på ett A4 som ska fyllas i ännu ett formulär. Jag vet inte om det är en uppgift för en bibliotekarie. Men det kändes bra, och rätt och riktigt. Att han frågade mig. Det förtroendet. Medan vi satt där och vägde ord tillsammans fördjupades vår flyktiga relation bibliotekarie-besökare och från nu kommer vi att tilltala varandra med förnamn. Det är alltid något.

Marcus Strand
Bibliotekarie, Sandvikens folkbibliotek
Share/Save/Bookmark

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för att du delar med dig av upplevelser och tankar. Håller fullständigt med om att relationer är viktiga i integrationssammanhang.

Lavon Korswing sa...

Marcus, du har agerat på ett fint sätt och är ett föredöme för oss alla. Biblioteket och bibliotekarier staller upp alltid fastän det inte är deras uppgift att ta sig än Arbetsförmedlingens-, Migrationsverkets-, Intergrationenhetens-, SFI:s- och olika aktörer inom Etableringenspektrums FRAMSTA SKYLDIGHET. Alla dessa måste skärpa till sig innan allt faller samman. Om arbetsbördan är för stor för dem: byt ut de anställda eller anställ fler KOMPETENTA handledare, lärare, osv.